Hälsoinspiratören bloggar

Hälsodag 4 februari 11-14, Du är välkommen!

2012-01-26T11:27:00.010+01:00

Lördagen den 4 februari mellan kl. 11 och 14 hålls en Hälsodag i Ingarp mellan Eksjö och Vetlanda.

Platsen är den rymliga Missionskyrkan mitt i byn. En perfekt plats för allt som dagen ska innehålla:

*Föreläsning om bland annat Balans, Träning, Kost och Avspänning

*Lättlunch till självkostnadspris

*Hälsosamma prova-på-aktiviteter under lunchen

*Träningspass för den som vill

Jag garanterar en rejäl knippe hälsotips att ta med sig hem.

Sara och Julia är de två tok-inspirerande tjejerna som håller i dagen. De gör den som en del i ett Projektarbete under gymnasiets sista termin. Maj som är sjukgymnast och jag är gästföreläsare tillsammans med tjejerna. Träffade dem alla i lördags och blev återigen imponerad av all den kunskap de besitter. Hälsosamt! Garanterar att också du är välkommen! Du!

Avslappningsövningar

2012-01-12T10:05:00.001+01:00

Hej fina du!

Här kan du hitta avslappningsövningar som passar dig!

http://www.folkhalsan.fi/startsida/Var-verksamhet/Ma-bra/Somn--avslappning/Avslappningsovningar/

Insiktat

2012-01-09T19:00:00.002+01:00

Du och jag har tagit några kliv in i ett nytt år. Siktet är inställt för mig. Ett nytt år ger möjligheter att omvärdera och det tror jag på. Du kanske redan har ett sikte inställt för dig själv och den väg du önskar gå, men när allt går sin gilla gång tror jag på att stanna upp och ta sig en funderare över om vägen bär dit. Sikta om eller sikta in ytterligare. Kanske snäva in siktet och skala bort för att inte tappa sikten.

Redan förra året vet du som läste bloggen att jag siktade in mig mot mer Friskvård. Det siktet är fortfarande inställt på mer Friskvård och så blir det. Det jag siktar in mig på nu är hur det ska se ut. Hälsoprofilbedömningar, FHV, FaR, Friskis&Svettis, lugnare träningsformer, Kom-igångverksamhet, Samtal, Massage, Kost, Avspänning och Mental träning är med all säkerhet ingredienser som ingår och alleftersom kommer det läggas till och dras ifrån. Jag väljer. Med inspiration och vägledning från alla kloka jag har glädjen att omge mig med. Lyckan.

Bloggen får också vara mitt bollplank. Kanske blir det mindre bloggande någon stund och mer en annan? Kanske blir det nödvändigt att prioritera? Kanske blir det längre mellan gästbloggarna? Eller tätare. Insiktat är det iallafall. 2012 blir det mer Friskvård. Mycket mer!

God Jul och Gott Nytt 2012

2011-12-23T10:35:00.000+01:00

Med en bild på barnen från fantastiska sommardagar i ett svallande hett Grekland önskar jag dig allt gott över jul och nyår. Låt sedan ny inspiration falla på plats då du får ett nytt år att göra vad du vill av. Sikta in dig, men vila först vännen.

Jag fredagsjobbar just nu och ser ut över gymmet på Friskis&Svettis. Det jobbas friskt i plankor, med hantlar och i en massa maskiner. Stärkande, uppbyggande och peppande! Känner lätt svaghet i benen efter min träning med en av gyminstruktörena idag. Klarade mer än jag trodde. Fick skön peppning! Det önskar jag dig också. Allt gott till dig!

Friskvårdsterapeut och kostkonsult

2011-12-14T12:56:00.002+01:00

med kognitiv inriktning

Det är jag idag! Yippie! Tjolahopp! Mot nya mål! Stärkt, peppad och inspirerad. Inifrån och ända ut! Åter till firandet!
Ha det fint kompis!

Tack Eva-Lena!

2011-12-01T10:58:00.001+01:00

Jag är stolt över att få ha din blogg här Eva-Lena. Det känns fantastiskt kul och jag är tacksam att du generöst gett av tid och tanke. Hur fint som helst!

I vanliga fall brukar jag tacka gästbloggarna med ett ord-moln, men till dig hittade jag nåt annat. På Reykjaviks huvudgata hittade jag nämligen en cykel med stickad muff, runt hela cykeln. Mjukt och omtänksamt ombonat tänkte jag och den bilden vill jag ge till dig. En varm, omhuldad känsla av omtänksamhet. Till dig Eva-Lena och ditt element, cykeln! Varmt tack! Var rädd om dig!

Eva-Lena Frick gästbloggar

2011-11-30T05:09:00.007+01:00

Det är måndag och klockan är tre, jag lyfter telefonen och ringer för att boka kvällens spinningpass för mig själv och äldsta dottern. Vi får de två sista platserna och jag känner glädje över att veta att jag kommer att bli trött ikväll. Kommer hem och hittar dottern i soffan, "sådär" tänd över ett spinningpass men hon följer med,vetandes att det känns härligt efteråt. Det är skönt att konstatera att man lyckats överföra något av det viktigaste som finns för att skapa en härligt liv fyllt med glädje! Vi anländer till en miljö som är så instängd den kan bli, ett rum på övervåningen med 15 cyklar och dålig ventilation (inte ens vetskapen om detta kan hindra mig) men som ändå under den närmaste timmen ska ge mig så mycket frihet. Passet drar igång och svetten lackar, jag blir mer och mer "ett med cykeln" och går in i mig själv och sliter. På med motstånd, musklerna skriker men jag trampar vidare. Just ikväll svarar kroppen bra och jag känner mig stark. Det enda som är min kontakt med yttervärlden är en blick då och då på dottern på cykeln bredvid, även hon kämpar och ser så där härligt lycklig ut i blicken. Urban, ledaren för passet, skriker att det är 40 sekunder kvar på intervallen och jag känner att "inte mer, det här går bra". När orden "sista låten för ikväll" kommer vill jag inte sluta, "bara lite till" är min önskan. Passet är slut och jag kliver av min"kompis", känslan är stark av välbefinnande och endorfinerna är många i min kropp, HÄRLIGT! Denna korta stund när man precis har slutat kämpa och får lugna ner sig är obetalbar! Därför är jag lycklig över att det kommer många fler måndagar och torsdagar framöver OCH att jag även på eget bevåg kan erbjuda mig själv denna känsla närhelst jag vill. Man vill bara ha mer och mer och jag är sååå lycklig över att ha möjligheterna att ge mig själv denna gåva!
Eva-Lena Frick

Presenterar en ny gästbloggare

2011-11-29T06:05:00.004+01:00

Under min uppväxt var hon en stor idol. En fantastisk förebild för oss alla i IFK Sävsjö som slet med stavgång i backarna och rejäl skidträning innan snön la sig varje säsong. Eftersom jag och min syster också hette Karlsson på den tiden hände det att vi förväxlades som om vi voro fyra Karlsson-systrar från samma familj. Jag minns att jag kände stolthet över det.

Vi såg alla upp till systrarna Eva-Lena och Mia Karlsson. Skidåkaressen från Sävsjö. Ofta iklädda den blåvit-randiga åka-fort-mössan. Iallafall när det skulle tävlas. Eva-Lena är storasystern och också gästbloggare här imorgon. Hon var framgångsrik som skidåkare i landslaget under 80-talet och har deltagit i OS. Engagemanget för idrotten har varit stort hos Eva-Lena hela vägen.Hon är styrelsesledamot i Svenska Orienteringsförbundet, men kanske framförallt VD för Vätternrundan. Att idrotten är hennes bränsle går inte att ta miste på. Imorgon får du Eva-Lena Fricks blogg!

Hälsoprofilbedömare

2011-11-22T21:33:00.003+01:00

Nu kan jag lägga Hälsoprofilbedömare till mitt CV! Idag avslutades kursen och vi fick våra intyg från Gunnar Andersson som grundat detta mätinstrument kopplat till livsstilsförändringar.
http://www.hpinordic.se/extra/pod/

Det är näst sista kursblocket. I december runt lucia hoppas jag kunna lägga till titeln Friskvårdsterapeut och Kostkonsult med kognitiv inriktning till mitt CV också. Det är fortfarande mest inspirerande alltihop, men det går lite trögare. Lite mindre entusiasm uppbådas automatiskt i kroppen min.

Skönt då att vi är ett gott gäng. Jag känner ett fantastiskt stöd i min studiegrupp, mina vänner och i familjens tålamod. I måndags jobbade vi hårt i Studiegruppen och hade samtidigt Surströmmingsskiva. Därefter fick jag landa i soffan hemma hos Perssons i Viksjö. Klart jag är tacksam.

Det är många som stöttar, hejar på, frågar och visar intresse. Det är jag också tacksam för. Supporterklubben är viktig. Hänger ni med ända in i mål?

Första parkett i tvättstugan!

2011-11-17T20:41:00.008+01:00

Sonen drog igång denna på YouTube, greppade gitarren, stängde in sig och körde samma version. Jag betalade 11 spänn och fick lyssna från tvättstugan. Första parkett var min känsla!

Oumbärlig! Är jag!

2011-11-15T13:13:00.004+01:00

Arbetsdagen avbröts abrupt idag när sonens dagis ringde från utflykten till stadsbiblioteket och meddelade att sonen blivit kräksjuk. När jag väl hämtat honom hade pappan redan kommit dit och vi avlöste varandra och jag satte sonen min i bilen och tog sikte mot hemmet. Ett samtal till skolan bara för att lösa eftermiddagen.

Han somnade snabbt i bilen och jag började grunna ut hur jag nu skulle hinna allt jag skulle få gjort på jobbet. En lätt stressad tanke satte sig i mellangärdet. När jag kom hem satte jag igång med att fixa för hemmavarandet. Mailade jobbet och planerade för vikarie imorgon. Mitt i allt hördes rösten uppifrån. -Mamma, jag ska inte kräkas, men jag vill bara att du ska vara med mig. Jag kommer skrek jag, skickade mailet och studsade uppför trappan. Ibland kan det inte bli tydligare . Jag är oumbärlig. I stunden. Här och nu. För honom. Jobbet fick att mail och även om det inte blir som jag tänkt mig löser det sig bra där ändå. Nu slår jag igen datorn också. Och är oumbärlig!

Upplevde Munksjön runt

2011-11-08T12:39:00.005+01:00

Fick tillfälle att bättra på idrottslektionen idag och drog iväg i dagsljus på en löparrunda. Runt Munksjön! Det var längesedan. Härlig uppfriskande upplevelse. Det är kallare nu. Sedan ser det lite annorlunda ut. En skön liggbänk frestade rejält i södra delen och strax därefter en skönt utegym. Vilken träningsupplevelse det kan bli. Bara runt Munksjön! Rekommenderas. Har du dessutom tillfälle att knipa åt dig en utestund i dagsljus, så. Gör det. Du väljer. Det mår du bra av!

Min fina Lina!

2011-11-07T18:27:00.004+01:00

Du måste bara klicka dig in och läsa om Lina. Min kompis som också gästbloggat här. Du vet: Linas godingar. ( Obs! Hon var här först!;) .) Klicka in och läs hennes berättelse! Vackert och inspirerande. Storslaget! Svårslaget!

http://hudoteket.se/html/linas_historia.html

Nära livet

2011-10-26T09:00:00.003+02:00

Pratade om en kick i igår. En stark upplevelse. Något man blir uppfylld av, berörd av. Kanske drar endorfin-produktionen igång? Kickar är sköna. Många jagar kickar. Olika slags kickar. För mig är kickar de stunder man verkligen påtagligt känner livet i sig. Tiden stannar.

Kanske är det så att man själv måste vara här och nu för att möta kickarna som skjuts mot en som pilar. Man måste öppna upp och låta dem drabba en. Vara närvarande.

Jag fick en stark upplevelse-kick av att bara som vanligt komma hem från jobbet igår och möta barnen som de är just nu i stunden. Efter cykelruschen andfådd inramlandes i hallen...Kraftfulla skutt dansar nerför trappan och kräver en och flera mammakramar. Känner att jag nästan vill nypa mig i armen. Tiden stannar i mitt liv. Tänk att få uppleva detta om och om igen. Jag är tacksam!

Fantastisk Core-kick!

2011-10-25T09:06:00.003+02:00

Igår kväll fick vi Core-ledare i Friskis&Svettis Jönköping inspiration i ledarskap och pass-upplägg. Tina Uppfeldt utbildningsansvarig från Friskis&Svettis Riks guidade oss igenom ett kraftfullt träningspass med medryckande,piggt ledarskap. Efteråt snackade vi ihop oss kring Core-passet i Friskis&Svettis just nu.

Jag gick med lätta steg därifrån. Stärkt, peppad och oerhört inspirerad. Kreativ i sinnet för att förändra och utveckla pass och ledarskap. Ett gott gäng tränar Core med mig på fredagar kl. 14. Vi blir fler och fler. Nu vill jag utveckla passet också. Hänger du med på den resan!?

Friska bollar i luften

2011-10-24T15:48:00.002+02:00

Det är ett helt gäng bollar i luften för mig just nu. Ett gäng färglada friska bollar som ska falla på plats allteftersom på min väg mot mer Friskvård. Denna veckan ägnas åt fortsatta förberedelser.

En massagebänk är beställd och jag hoppas att jag inom kort kan knåda igång med lite mer seriösa massagegrepp. Än så länge har golv och köksbord fått duga, men eftersom jag gillar detta med massage (och min familj) känns det som en bra-att-ha-grej det där med en massagebänk. Nästa vecka blir det mer utbildning i massage.

Hälsoprofilbedömningarna denna vecka blev inställda, men jag har övat här hemma och räknat och knåpat. Blir allt visare.

Resterande förberedelser under veckan blir att träna in ett Röris-pass tillsammans med barnen. På väg hem från Stockholm ska vi passera Nyköping och föreläsa för en muslimsk kvinnoförening. Föreläsa och jympa. Kvinnor och barn. Har fixat ett Röris-pass så att de kan fortsätta på egen hand också sedan.

Sedan blir det ett kort Core-pass med mina kollegor på Sverigehälsan. Vi ska vara på gymmet och prova på styrka och avsluta med Core. Det ska bli riktigt roligt att få köra med ett gäng goda vänner. Friskusar!

Friska bollar i luften alltså, men jag greppar fler och fler och kastar dem hårt i mål. Bra va? Vi hörs!

Tack Hanna

2011-10-13T05:53:00.001+02:00

Alla fina inspirerande ord i en bild Hanna. Jag är innerligt tacksam. Du har gett massor med energi!

Hanna Hillerström Rundh gästbloggar

2011-10-12T06:10:00.002+02:00

Jag har alltid varit en teaterapa. En person som älskar (och då menar jag ÄLSKAR) att få folk att skratta. Som älskar att underhålla. Älskar att uttrycka sig med kroppen. En person som älskar att beröra. Och… ja, gillar att stå i centrum. För det gör jag, även om det kanske är lite fult att gilla det. Men, ja, I do. Allt detta märktes såklart ganska tidigt av min omgivning. Morfar, som alltid har varit en tekniknörd, skaffade såklart videokamera (som resten av alla mellanmjölks-Svenssons) i början av 90-talet, vilket resulterade i massa filmer på mig och mina fyra småsyskon. Och jag antar att jag var oerhört förtjust i den där filmkameran. Morfar fick ställa upp som kameraman och filma mig, mimandes och dansandes till Marie Fredriksson, med en (dit-tvingad) lillasyster i bakgrunden som, på min begäran, skulle agera körsångare/bakgrundsdansare. Hon tyckte det var skittråkigt. Försökte gunga lite fint i takt till musiken, med tummen i munnen, sneglandes på mormor som gjorde fula miner vilket fick syrran att brista ut i fnissattacker. I mina ögon: sååå oseriös. Jag, däremot, tog filmningen, SHOWEN, på fullaste allvar. Jag VAR Marie Fredriksson. Och jag vet att jag älskade det. Åren gick och mitt teaterintresse växte sig allt starkare och starkare: dramaklass på högstadiet, Småstickorna (amatörteatergrupp för barn/ungdomar) på Kulturskolan, teaterlinje på gymnasiet… och nu, idag, aktör i Landstingsrevyn sedan två år tillbaka. Det ROLIGASTE som finns, med världens roligaste och skönaste gäng. Jag älskart!

Teatern är så mycket jag. Skulle någon plocka bort den delen ur mitt liv skulle jag inte vara hel. Jag skulle liksom inte vara Hanna. Att stå på scen är det absolut BÄSTA jag vet, det jag älskar mest av allt och framförallt ger det mig så mycket energi och livsglädje. Jag är så tacksam över att få möjlighet att göra det jag älskar, tillsammans med massa andra tokstollar som också älskar att stå på scen. Den glädjen och de skratten man får under repetitioner, långa teknikdagar, sena kvällar… den är oslagbar! I år satte Landstingsrevyn tillsammans med Sällskapet Kommunalskratt upp en jubileumsrevy till förmån för Huskvarnas 100-årsfirande. Hur: de bästa sketcherna från respektive revy. Plats: Huskvarna teater. När: i slutet av september. Endast: fem (!) föreställningar. Och resultatet? Fem fantastiska föreställningar, med full (tolka rätt nu) publik och en makalös lyckokänsla. Lycka över att vara ett så härligt gäng, med sådan grym talang, och med en sådan go sammanhållning. Jag var i revy-extas under den helgen. Tacksam, lycklig, över att få vara med om just det där.

Jag tror att det är oerhört viktigt att vi underhåller våra intressen, passioner, det som gör oss till dem vi är. Att vi inte glömmer bort innebandy-Victor, elgitarr-Åsa eller bugg-Jörgen mitt bland alla måsten. Att vi tillåter oss göra sådant vi ÄLSKAR. Sådant som kanske inte alla älskar, men som DU älskar. Att leva ett hälsosamt liv tänker jag handlar om hur vi ger vår kropp bra, god energi. Men vi får inte glömma bort själen, och hur vi ska fylla den med energi. En hälsosam själ = en harmonisk människa, tänker jag. Att känna livsglädje, för det gör man, när man får pyssla med sådant man älskar. Med livsglädje sprids energi. Och att känna livsglädje tror jag gör oss människor till lyckligare sambos, kollegor, förebilder för våra barn – ja, till lyckligare människor.
Hanna Hillerström Rundh

Presenterar en ny gästbloggare...

2011-10-11T06:11:00.000+02:00

För mig representerar hon generositeten själv. Har ni sett filmen Yes-man och kan tänka er en kvinnlig motsvarighet? Det kan jag, jag har träffat henne: Hanna Hillerström Rundh heter hon. Imorgon gästbloggar hon.

Ni har kanske träffat henne på Friskis&Svettis i receptionen. Kanske har ni sett henne dansa eldig Salsa någonstans? Kanske har ni jympat med henne eller sett henne in action på någon teater? Teaterapan, konstnären, tjejen med det underbara smittande engagemanget. Inspiratören! Imorgon gästbloggar hon här. Stolt lämnar jag ordet till Hanna!

Mer tänkvärt från Maj!

2011-10-09T18:05:00.001+02:00

Tänkvärt:
Det handlar om en 92 årig man. Alltid välklädd, perfekt rakad och kammad
enligt senaste stuket redan klockan 8 om morgnarna. Detta trots att han
knappt har ledsyn.

Idag flyttade han till ålderdomshemmet.

Hans 70 åriga fru gick nyligen bort och detta gjorde flytten nödvändig.

Efter flera timmars tålmodig väntan i receptionen log han varmt när de
berättade att hans rum var färdigt.

När han manövrerade sin rullator mot hissen gavs han en visuell beskrivning
om hur hans rum såg ut, inklusive detaljer om gardiner och utsmyckning

"Jag älskar det" sade han med samma entusiasm som en åttaåring som just
fått en valp.

Men du har inte sett det än försökte man…

Det har inte med rummet att göra. Lycka är något man kan bestämma i
förväg. Om jag gillar rummet beror inte på hur möblerna ser ut och är
placerade
–- det beror på min inställning. Jag har redan bestämt mig att älska
rummet. Min lycka är ett beslut som jag tar varje morgon. Jag har ett val.

Jag kan ligga kvar i sängen och klaga över alla mina kroppsdelar som
fungerar dåligt eller inte fungerar alls

– eller ta mig ur sängen och vara tacksam över de delar som fortfarande
fungerar.

Varje ny dag är en gåva och så länge som jag kan öppna mina ögon skall jag
fokusera på den dagen och njuta av alla fina minnen jag har och fylla den
med nya.

Ålderdomen är som ett minnenas bankkonto. Du plockar ut de minnen som du
lagt in under din livstid.

Så mitt råd till dig är fylla varje dag med goda minnen i din
minnesbankkonto. Jag fortsätter att sätta in i mitt.

Några enkla råd som leder till lycka:

1. Befria ditt hjärta från hat.

2. Befria ditt sinne från bekymmer.

3. Leva enkelt.

4. Ge mer.

5. Förvänta dig mindre.

TACK MAJ! TACK!

Att välja och att dö

2011-10-06T08:27:00.003+02:00

Jag omger mig av kloka människor. Kloka, generösa och livserfarna människor som delar med sig. Det är stort tycker jag och det slår mig nästan dagligen. Ibland många gånger varje dag. När jag är i Stockholm på min livsbejakande kurs befinner jag mig i en varm stor bubbla av människor som berikar. Det är riktigt stort. Uppfyllande och påfyllande. En av mina kompisar på kursen heter Maj. Hon greppade mitt hjärta nästan omedelbart. Som bonus hamnade vi i samma studiegrupp. Dessutom reser vi alltid hem tillsammans. I början pluggade vi frenetiskt, på mitt initiativ. Att jobba 100% och plugga samtidigt som man har fyra sköningar hemma kräver sin planering, tänkte jag. Mitt i allt snackade vi om livet. För varje hemfärd har det blivit mindre plugg. De senaste gångerna har vi inte pluggat alls. Vi pratar om livet. Det ger mer. Här och nu. Vi väljer det.

När Maj har stressföreläsningar börjar hon med att lyfta ordet måste. Hon säger att i livet finns bara två måsten. Det ena är att dö. Alla som föds måste också dö. Förr eller senare. Så är det. Det andra är att välja. Man kan välja. Man kan välja sin inställning till saker. Maj rekommenderar till exempel att byta ut ordet måste till ordet vill. Det ser jag som en nyckel. Tänk dig att istället för att säga: -Jag måste städa, säga: -Jag vill städa. Känn på det.

Det finns alltså bara två måsten i livet. Vad skönt det kändes. Idag är det torsdag och på torsdagar vill jag städa. Ha det bra så länge kompis. Och du, välj. För din skull! För dig! För att du vill!

Sverigehälsan

2011-10-04T07:17:00.000+02:00

Här igen! Omgiven av generösa kursare, bra föreläsare och en alldeles underbar studiegrupp. Resande folket kallar vi oss. Det är vi som reser en bit för att komma till Sverigehälsan på Kungsholmen i Stokcholm. Vi brukar träffas extra länge på måndagkvällar. Denna gång med fokus på HPB. Hälsoprofilbedömningar.

www.sverigehalsan.se

På väg mot Stockholm igen!

2011-10-02T08:02:00.004+02:00

Nu kommer de allt tätare, Stockholmsturerna. Stunderna hos de goda Stockholmsfamiljerna Karlsson och Perssson. TACK! (Ni gör det möjligt.) Stunderna på Sverigehälsan. Det känns som om farten mot att bli Diplomerad Friskvårdsterapeut och Kostkonsult med kognitiv inriktning accelererar. Men, jag är med. Jag är på. Jag har farten.

Vi intog pizza på Vätterstranden i solnedgången i fredags. Oslagbart härligt och vackert. Vårt fredagsmys. Barnen sprang barfota i sanden. Vi hade sommar igen.
Lördagen gick i samma tecken. Återhämtning. Vi kom i form hemma. Landade. Fnittrade och njöt av att vara. Sommarkänslan under Kubbspel i trädgården mötte höstdimman och vi gick in.

Nattens sömn blev god och jag vaknade tidigt idag. Tidigare än de andra. I en kreativ anda. Jag satte mig och började förbereda en föreläsningsserie som är ett projekt jag gör i utbildningen. Morgonen är min stund på dagen.

Ikväll drar jag alltså igen. Mot Stockholm. Barnen accepterar läget. De har väl vant sig. Pappan drar lasset. Vi växeldrar. Tacksam!

När jag kommer hem frågar barnen om jag lärt mig nån ny massage. Det har jag. Då provar vi greppen och de får önska. Oftast vill de att jag slutar med Sommarregn. Det är skönt!

Bubbel-eufori i mitten...inget konstigt alls...

2011-09-28T20:17:00.002+02:00

De små stunderna duggar tätare än du anar.

Ibland tätare än du ser. Du hastar förbi dem alldeles för lätt.

Idag har varit en helt vanlig jobb-dag och så en del vardagsskjutsande, men ändå en dag då tempot gett möjligheten (eller är det jag som valt tempot) att:

-suga extra på leendet från kollegan i korridoren
-lyssna in de spontana kommentarerna från tonåringarna (snacka om här och nu-känslor)
-glädjas åt en hög förbättrade resultat på konditionstesten efter fokuserade löprundor..
-njuta av att kunna bära sonen på ryggen längs gågatan
-fnissa åt barnens pruttlekar med en ballong när jag själv fick en linskontroll
-strunta i det jag inte hunnit eller glömt
-fika och snacka med barnen och en radda kompisar

Inga konstiga saker alls, bara livet här och nu, som bäst. Du uppfattar det, ser det, känner det. Låt de där stunderna stanna kvar. Låt dem så frön i dina mungipor, i dina skrattgropar. Låt dem stanna som leenden som leker på läpparna. Bubbel-eufori.

Hälsoveckan

2011-09-26T08:32:00.003+02:00

Hälsan lyfter lite extra denna vecka. Eller ganska mycket extra. På alla möjliga håll kan man prova på träning och gå på inspirerande föreläsningar. Ett dignande smörgåsbord skulle jag vilja säga. Mer för varje år. Ta för dig nu av smörgåsbordet.

På Friskis& Svettis är det gratis träning under hela veckan. Allt i
mån av plats. Låt det bli starten på nåt nytt för dig. Inspireras! Må fint!

I trikåer varje fredag!

2011-09-22T19:30:00.003+02:00

Ikväll packar jag åter väskan för min Friskis-fredag. Min heldag i trikåer. Tidigt imorgon bitti drar jag på mig de rödvita trikåerna. Några uppsättningar till får fylla väskan till bredden. Matsäcken blir förstås också rejäl. Man ska orka!

Vilket avslut jag får varje vecka. Det känns fantastiskt lyxigt och också lite utmanande. Så positivt och energifyllt. Man ger och får. Man laddar ur
och laddar upp.

7.00-morgonjympa
10.00-senior
14.00-core
15.00-bas

Under min praktik idag var jag med och gjorde Hälsoprofilbedömningar. På FHV. Det ska jag göra fler torsdagar. Inspirerande och fantastiskt lärorikt är det att få ta del av Hildi Svensson erfarenhet. Spännande också att få prova på själv.

Ha en fantastisk helg! En riktig höstmys-helg. Tänd ljus i massor!

Ödmjukhet sa en av kusinerna är känslan man får...

2011-09-19T16:14:00.003+02:00

..när en hel buss fullastad med släktingar lyckas få ihop en helg och dra ner till Danmark för att fira vår 70-åriga "moster". Det var morbrorns sambo vi firade i helgen. Morbrodern och sambon som bott samman länge i ett hem för funktionshindrade. Det blev som alltid ett generöst firande. Ett firande där alla oavsett förmåga bjöd sitt yttersta. Dansgolvet fylldes av gammal och ung, gående och rullstolsbunden. "Smuk som et stjerneskrud" satte sig på repeat i huvudet mitt. Härliga minnen och hopp om framtiden när alla umgås på detta sätt. Jag känner också ödmjukhet. Härligt att få vara med! I gänget! Min fina Porsgaardssläkt. Dejligt hygge!

Råplugg i mysbyxor och raggsockor

2011-09-15T10:22:00.003+02:00

Sent hemkommen från ett intensivt kurs-block i HPB igårkväll. Dagar med siffror, omvandling, analys och reflektion. Inramat av tjejmys och skön omsorg från familjen jag bor hos. Karlssons i Nacka denna gång. De gör det möjligt. Mina fina kompisar som jag får landa hos. Ovärderligt.

Idag fick bli en pluggdag. Eftersom jag var borta förra blocket har jag en del att ta igen. När jag lämnat barnen kröp jag snabbt i mina mysbyxor, satte på mig raggsockorna och angrep såväl idrottsskador som psykoanalytiker och hälsofrämjande ledarskap. Allt i ett rasande tempo. Idag går det som smort. Jag ser redan änden av dagens plugg. Det känns riktigt skönt. Tacksamt att hitta flytet! Belöningen blir en stund i badhuset när dottern tränar simhopp. Badhuset ger avkoppling!

Om du vill läsa om Hälsoprofilbedömning som jag just nu läser om och jobbar med kan du kika in på:
http://www.hpinordic.se/extra/pod/?id=2&module_instance=1&action=pod_show&navid=2

Linas godingar

2011-09-09T06:01:00.000+02:00

Min fina vän Lina som bloggade för ett bra tag sedan här har alltid inspirerat mig i köket. Hon är en fena på att få till mumsiga rätter och visar stor kreativitet i köket. Sonens celiaki har nog gjort henne mer experimentell än många andra. Nu under sin livsstilsförändring (som hon beskrev tidigare i sin gästblogg) har hon experimenterat en hel del med sin egen mathållning. Letat recept och hittat goa grejer. Jag bad henne om att få något recept då och då på något riktigt smarrigt.

Här kommer den första i raden av Linas godingar:
Passionsdrömmen
Ingredienser:
1/2 banan
1 burk 1% Lätt Kesella
1 påse frysta mangobitar
2 passionsfrukter
Mixa allt och spetsa ev. med några vaniljfrön.

Njut direkt! Går också bra att frysa in och ta fram när andan faller på./Lina

Visst låter det gott. Måste prova så snart som möjligt. Kanske till fredagsmyset!
Ha en riktigt go helg! Du där!

JAFFA-torsdag

2011-09-08T12:47:00.005+02:00

Idag har jag varit på Företagshälsovården. Jönköpings Kommuns företagshälsovård. Jag var där för att vara med på en föreläsning i Jaffa. Ett Friskvårdskoncept som vänder sig till Kommunens anställda. Ett Friskvårdskoncept man kan söka.

JAFFA står för: Jönköpings Kommun Arbetar För Friskare Anställda
Mål/Syfte: Att genom olika friskvårdsinsatser bevara och utveckla de friskfaktorer som hos individen bidrar till att öka välbefinnande och hälsa. Därigenom förebygga allvarliga sjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar.

Friskvårdsinsatserna styrs efter det individuella behovet och inleds med ett hälsosamtal och en hälsoprofilbedömning. (Där kommer jag in vid ett par tillfällen...) Friskvården handlar om hela människan och riktas individuellt och personligt till var och en och till hela arbetsplatsen. En fantastisk insats som görs under ett helt år och som sedan utvärderas med statistik osv.

Hildi Svensson som är Friskvårdskonsulent (fd gästbloggare) inledde med orden:

Det är ditt liv -ta väl hand om det
NU-Är Din stund på jorden

Denna dag berördes vi än mer av dessa ord med tanke på Stefan Livs oerhört tragiska bortgång och alltför korta liv. Man blir påmind om att livet är Här och Nu. Bäst att se till att må så gott som möjligt! I stunden.

Fler Hälsocoacher!

2011-09-06T07:42:00.010+02:00

Läste i tidningen att man i ett projekt på några vårdcentraler i Jönköping ska låta Hälsocoacher jobba för att människor ska må bättre fysiskt och psykiskt. Ett projekt! Personerna i projektet får en coach som guidar personligt och utgår från individen för att förbättra måendet. Hela människan! Hur fint som helst. Klart det kommer ge resultat tänker jag som är så inne på just detta i min egen utbildning. Det fina med utbildningen jag går är ju också den Kognitiva inriktningen där vi lär oss möta människor där de befinner sig.

Och så kom jag på att jag verkligen gillar tisdagar. Det är nåt flyt med tisdagar. Man är igång, det är bara att hoppa på flödet. Bejakande! Nu ska jag dra och fixa bröd till tisdagsfikat i eftermiddag. Ett viktigt inslag i veckan! Att mötas över en kopp kaffe och en riktigt god macka! Fint!/Ann-Louise

Konditionstester...

2011-09-05T09:01:00.003+02:00

Jag laddar denna vecka med att läsa om Konditionstester. Nästa veckas block i utbildningen ska nämligen helt och fullt ägnas åt Hpb, nämligen Hälsoprofilbedömning. Det är mycket siffror! Mycket mer än jag är van att omge mig med ;). Hur som helst känns det otroligt intressant och när det nästa vecka blir lite mer konkret gissar jag att det mesta faller på plats. Undrar om man själv håller måttet.... Ha en fin vecka!

Tack Ulle!

2011-09-01T05:20:00.000+02:00

Tackar med alla dina sköna ord från bloggen i ett moln.... Kram! Ann-Louise

Ulrica Strömkvist gästbloggar

2011-08-31T06:21:00.001+02:00

Tankarna jag tänker påverkar hur jag mår!

Sommaren 2010
Först en mindre chock att det var en kille... var så inställd på en tjej. Men sen den totala chocken; den lille killen inte såg ut som förväntat!! Det var min man som upptäckte det först, han trodde att ena örat legat vikt, men sedan såg han att så inte var fallet. Jag såg på min man och på barnmorskan att något var fel. Jag frågade och frågade men när jag inte fick något svar lyfte jag själv upp min nyfödde son och såg med egna ögon att något var fel! Totalt förvirrad, ledsen och mörbultad tog nu mitt och min mans liv en oväntad vändning!

Det visade sig att vår son, Pontus, fötts med ovanliga syndromet Treacher Collins syndrom vilket innebär att hans lilla ansikte inte utvecklats normalt under de första veckorna i magen. Pontus hade underutvecklade ytteröron, underkäke och okben. Utöver detta hade han dessutom gomspalt.

För att överhuvudtaget kunna anpassa oss till denna nya situation fick vi bo på sjukhus i några veckor efter förlossningen. Vi behövde hjälp med att få kontroll över Pontus andning och matning. Dessutom fick kuratorer och psykologer hjälpa oss med att orientera oss i alla tankar som for runt i huvudet.

Vi var ganska snabbt klara över att det inte fanns någonting att göra, förutom att acceptera och gå framåt men alla frågor som ville ha svar var emellanåt outhärdliga. Det snurrade så mycket tankar att vi tvingades hitta ett sätt för att inte gå under. Vi kom fram till att det inte går att tänka på allt som eventuellt kommer eller inte kommer att hända utan vi måste bara leva HÄR och NU. Så det blev vårt mantra. Så fort tankarna for iväg hejdade vi dem och sa högt för oss själva, HÄR och NU!

Både min man och jag var väl medvetna om vilka faser man kan gå igenom när man hamnar i en kris; chock, reaktion, bearbetning och nyorientering. Man brukar säga att det tar cirka ett år att gå igenom alla faser. För mig var det exakt så och jag har hela tiden varit medveten om var jag befunnit mig och varför. Det gör inte att det varit så enkelt alla gånger… men kunskapen har ändå varit positiv.

Många tycker att vi är så starka och undrar hur vi tagit oss igenom detta så bra. För oss är det enkelt; det finns inga alternativ än att gå vidare och göra det bästa av situationen. Jag tror att vi alla klarar mer än vi tror och det är inte förrän man själv utsätts för en situation som man verkligen kan förstå hur någon annan har det.

Det som verkligen förändrat mig efter detta år är att jag numera lägger många ”onödiga” tankar åt sidan och tvingar mig själv att lägga energi på sådant som gagnar mig på ett positivt sätt. Jag planerar mindre, lever mer för dagen och jobbar varje dag med att sortera de tankar som virvlar runt i huvudet. Mia Törnblom sa på en föreläsning att vi tänker ca 65 000 tankar varje dag och det påverkar givetvis hur vi mår om merparten av dessa är negativa eller positiva.

Det finns ingen annan än jag själv som kan tänka mina tankar och jag har gjort ett aktivt val, nämligen att merparten ska vara positiva!
Ulrica Strömkvist

Följ Pontus och Ulrica vidare! Ulrica bloggar på www.pontusstromkvist.blogspot.com

Presenterar en ny gästbloggare

2011-08-30T06:16:00.001+02:00

Nu dundrar det igång här på bloggen ordentligt igen. Höstens första gästbloggare är redo att generöst dela med sig av en nära-livet-upplevelse.

Bloggar imorgon gör min sprudlande gamla Sävsjö-kompis Ulrica Strömkvist. Ulle (som jag kallar henne) är gift tvåbarnsmor och polis till yrket. Som kompis till henne har jag gång på gång bevittnat hennes styrka genom livets växlingar. Hon verkar ha något extra att plocka fram när det behövs.

Hon är tydlig, rättfram och oerhört charmig. Hon vet vad hon vill! Hon siktar! Hon inspirerar! Hon har en utstrålning som golvar de flesta. Imorgon får du golvas av hennes blogg. Direkt från livet. Här och nu!

Friskis-fredag!

2011-08-26T06:18:00.001+02:00

Tjohooo! Min första Friskis-fredag. Kl. 7.00 drar jag igång till tonerna av Zifas, On the road again. Kan en dag starta bättre? Känner leendet leka på läpparna!

Min fina höst

2011-08-25T09:22:00.000+02:00

Ja..nu har vi dragit igång...Höstens arbete har börjat. Det blir veckor fyllda av fart, sköna möten, undervisning, skrivande, pluggande och friskvård. I ett av mina senare inlägg under våren skrev jag till dig om att hösten skulle bli lite annorlunda. Mer friskvård var siktet inställt på och så blev det.

Jag fortsätter att dra iväg till Stockholm och Sverigehälsan då och då för att fortsätta min utbildning till Friskvårdsterapeut och Kostkonsult. När jag är hemma och jobbar blir det Måndag-Onsdag på Ljungarumsskolan. Härliga dagar med sköna tonåringar. Svenska, Religion, Geografi och Idrott. Torsdagen ägnas åt att skriva, praktisera på Företagshälsovården och att plugga. Fredagen blir en Friskisfredag. En fest-dag helt enkelt. Att leda jympa och inspirera i friskvård! Oslagbart härligt. Det är så jag ser det. Så rätt. Helt rätt.

Idag, torsdag skiver jag och läser om vartannat. Samtalsmetodik, Motion och Livsstil, Hälsopsykologi, Massage. Jag har det fint!

Friskare med förståelse

2011-08-12T13:40:00.003+02:00

Psykiska sjukdomar förknippas ofta felaktigt med en persons karaktärsdrag. Man säger till exempel att en person är schizofren inte att personen har schizofreni. Man antas vara en psykisk sjukdom. När det gäller fysiska sjukdomar som till exempel cancer, säger man att personen har cancer. Personen är inte cancer.

Detta säger en del om våra fördomar om psykiska sjukdomar. Det säger också något om den förståelse vi visar våra medmänniskor med psykiska sjukdomar. Det är lätt att ge en stämpel, eller känna sig stämplad.

Jag tror att om vi människor förstår varandra bättre och vill förstå så mår vi bättre. Vi blir friskare.

På www.hjärnkoll.se kan du öka din förståelse. Med kunskap.

Mammabröd och Susannes Supermussli

2011-08-10T11:57:00.013+02:00

Brödlådan gapar tom. Bara tråk-flingor i skafferiet. Regnet öser er. Imorgon drar jobbet igång för min del. Känner för att fylla brödlådan med lite kraft och skafferiet med massor av god energi.Det blir Susannes Supermussli och Mamma-bröd.(Recept på Susannes Supermussli hittar du www.hudoteket.se)

Barnen brukar önska något de börjat kalla Mammabröd. Ett filmjölksbröd vi bakat länge på olika sätt. Gott, saftigt och så kan det varieras oändligt. Ett riktigt bra bröd. Gott! Barnen har via sina tydliga gilla eller ogilla-kommentarer fått inspirera till innehållet. Idag blev det såhär:

Mamma-bröd

5 dl siktat Dinkelmjöl

5 dl Dinkelmjöl fullkorn

1dl vetegroddar

1 dl solrosfrön

1 dl krossade linfrön

1 tsk salt

4 tsk bikarbonat

2,5 dl rågkross

3 msk honung

1 liter A-fil 3%

Lägg gärna i aprikoser, russin eller kanske två rivna morötter. Rivet äpple är också gott att ha i. Någon gång har jag haft i musli. Bara att variera som du vill.

Blanda först det torra.Tillsätt sedan fil och honung. Blanda allt . Fyll i 2 smorda formar. Jag brukar smörja med lite Rapsolja. Baka längst ned i ugnen i cirka 100 minuter. 175 grader.

Det här blir gott!

Hon springer...

2011-08-10T10:56:00.002+02:00

... och fortsätter inspirera oss. Susanne Dalsätt (som tidigare gästbloggat här) är åter ute på en inspirerande runda. Mitt tips till dig: -Mät dig inte med henne, inspireras av henne och hitta dina egna mål. Susanne är fantastisk. En positiv, härlig och inspirerande person som har en drivkraft många av oss avundas. Dessutom lyhörd och duktig på att coacha personer i livsstilsförändring. Heja på Susanne! Följ hennes runda på www.kostsusanne.blogspot.com

Kikar in...

2011-07-31T10:55:00.001+02:00

Det var ett tag sen. Ett tag sen jag skrev och uppdaterade bloggen. Ett tag sedan jag i skrift reflekterade här. Längtar efter det igen. Längtar efter ventilen, inspirationen och utbytet. Längtar efter att ge. Och få. Och ge.....Till dej!

Sen sist har det förstås hänt mycket. Berörd står jag. Rörd till glädje och eufori, men också frustration och eftertänksamhet. Du känner säkert samma. Sommarens händelser drabbar oss. Låt oss stå samman. Starkare.

När jag bloggar igen har vi kommit en bit in i augusti. En ny gästbloggare står redan beredd att dela med sig. Till dess drar jag upp knäna igen i stolen och lutar mig tillbaka. Då och då kutar jag nöjd en runda. Jag springer faktiskt. Det hoppar jag högt över. Dagen inleddes med att öva in rörelser till höstens härliga jympapass. På trallgolvet med altanfönstrena som spegel medan resten av familjen sov. Vi ses snart!

K-släpp!

2011-05-09T07:50:00.010+02:00

I samklang med Kosläpp här och var inspireras jag att göra ett eget K-släpp. Ett Kreativitetssläpp. För att ge nya idéer, projekt, plugg och tankar i Friskvårdens tecken mer utrymme bloggpausar jag tidigt i år.

Känslor av tacksamhet fyller mig när jag tänker på alla fantastiska gästbloggare som generöst delat med sig under året. Värme och lycka flödar över när jag tänker på att att du tittat in!

Jag väljer nu att vara närvarande när stunderna ges. Stunderna i den värmande solgläntan med dottern. Samspråket med den äldste som snart växer ikapp mig. Mottagandet av maskrosbuketten från den stolte plockaren. Långpromenaden igår hjälpte mig sålla.

I höst är siktet inställt. Målinriktat! Vägen dit blir kreativ. Mer Friskvård!
Ta väl hand om dig! Vi hörs!

Det blir mycket planerat!

2011-05-06T09:01:00.008+02:00

Vara effektiv, kunnig, flexibel, kreativ lyhörd. Stresstålig. Känna in och känna av. Entusiasmera, motivera och nå de högre målen. Vara uppdaterad! Samarbeta! Avgränsa. Balansera. Hinna. Vara närvarande. Planera! Och så vidare. Jaa, och så vidare. Och så vidare....

Under mina år som lärare har jag blivit en fena på detta. En projektledare! Också i privatlivet.... (mest på gott, men ibland i ett tempo som är för högt...jag vet...) Det finns myckt som är så roligt att jag vill hinna med. Vill, vill, vill.....

Min erfarenhet av att vara lärare har har också gett mig insikten av hur viktigt det är med "bohemisk tid". Eller ja, kalla det vad du vill. Ta dagen som de kommer-tid. Reflektionstid kanske. Hämta andan-tid. Numera är det ganska enkelt. När jag känner att det blir för mycket måsten...så sätter partybromsen in....Jag känner ingen lust. Det som blir för mycket är inte roligt. Då måste man skala. Ta bort! Skala!

Det är viktigt att lära känna sig själv där. Jag pratade med en närstående om detta för ett tag sedan. Hon hade mycket att stå i. För mycket! Man såg på hela kroppsspråket när hon började prata om det. Hela uttrycket. Det vaaaar för mycket. Eftersom jag känner henne och vet att hon är en ambitiös person sa jag: -Skriv upp allt på en lista så ska jag hjälpa dig att stryka. Eftersom du är så ambitiös finns det massor att stryka. Vi skrattade åt det där! Men visst har det sans. Vett och sans!

Denna vecka har varit tvärtjock för mig. Lite för! Jag ser det, men idag är det fredag. Varva-ner-läge. Det gör jag.

Tänk till och reflektera: Hur är balansen i livet? Kanske har du ett lugnare jobb och kan ha en inrutad fritid och planera den minutiöst. Kanske funkar det för dig.

Se till att det blir ditt val. Ditt!

Ha en riktigt fin helg!

Att välja glädje!

2011-05-02T07:40:00.007+02:00

Inspirerad av förra veckans gästbloggare Cornelia fortsätter jag på temat att välja lägger ut text- och bildspelet Glädjekällan. Det är Carolina Gårdheim (som också gästbloggat tidigare) på Kreativ Insikt som gjort spelet. Ta dig en stund och välj glädjen!

http://kreativinsikt.jetshop.se/pub_docs/files/Bildspel-bok-Gladjekallan.swf

Jag lägger det bland bildspelen också! Ha en riktigt fin vecka!

Tack Cornelia!

2011-04-28T05:46:00.000+02:00

Tack för starka, kloka och beprövade tankar! Oslagbart!

Cornelia Flood gästbloggar

2011-04-27T06:29:00.004+02:00

För ett par år sedan fick jag höra från en mycket klok man att "du måste vara din egen förste försvarare, för ingen annan kommer vara det åt dig".

Ovanstående fras har betytt mycket för mig sedan dess. Jag valde att tolka det så, att jag måste satsa på, och ta hand om mig själv för att därefter vara kapabel till att fokusera på de som finns runt omkring mig. Vardagen drar och sliter i oss åt olika håll och ibland är det svårt att hänga med, eller att prioritera rätt. Livet går uppåt för att sedan gå lite nerför, och så rullar det på i en helt normal och naturlig berg- och dalbana.

Motgångar kan komma i form av små kullar som vi måste ta oss över, eller berg i samma storlek som Mount Everest. Jag stöter på dem, och du stöter på dem, i olika skepnad och intensitet. Får man streta på allt för länge uppför berget så kommer mjölksyran i benen som en påminnelse om att det är dags att sakta ner lite. Det är hög tid att chilla lite helt enkelt, om jag får använda ett av mina favorituttryck.

Livet och vardagen blev för mycket för mig en dag för drygt fyra år sedan. Kullarna och bergstopparna hade avlöst varandra i en lång rad och energin hade helt enkelt tagit slut. Det blev platt fall och två år spenderade jag ståendes vid sidan om livet. Jag tittade på när alla mina kompisar fortsatte med sina liv, och levde som normala tonåringar samtidigt som jag själv kämpade med näbbar och klor för att hantera all den ångest jag bar på. Jag levde i en vardag fylld av självhat, depression och isolering. Vändningen kom när jag flyttade långt ut i skogen i en undangömd del av nordöstra Skåne, en varm majdag för tre år sedan. Under nio månader bodde jag tillsammans med åtta andra tonårsflickor med liknande problem som mig, och tillsammans gjorde vi allt för att vinna över den där tärande ångesten inombords. En period fylld av förtvivlan, sorg och tårar, men samtidigt otroligt mycket glädje.

Det fina med att befinna sig längst nere på botten är att det bara kan bli bättre. Till sist kommer man till en punkt där man inte har någonting att förlora på att kasta sig rakt ut i det okända, och när man väl vågar släppa taget blir man ofta positivt överraskad. Det är svårt att bryta vanor och mönster, speciellt om de innebär en trygghet som man inte tror att man kan överleva utan. Men under mina nio månader på behandlingshemmet lärde jag mig mycket om mig själv, och även om alla de andra jag träffade där. Jag insåg, på riktigt, att vi människor är väldigt olika varandra och att våra behov skiljer sig mycket. Det var en värdefull tid för mig, för när jag insåg att mina nyfunna vänner hade helt andra behov än jag, så insåg jag även att jag hade helt andra behov än dem.

Plötsligt var det okej att vara jag. Det var okej att säga ifrån om det var något som inte funkade för mig. Det blev genast tillåtet att försöka hitta vägar och lösningar som fungerade för mig, även om de inte gjorde det för någon annan. Men det viktigaste av allt, var att jag lärde mig att satsa på mig själv. Jag lärde mig att vara min egen försvarare, för ingen annan var det åt mig. Jag är trött på att vara någon jag inte är, att tryckas in i en form som ska passa alla, men som inte passar någon. Alla måste vi hitta våra egna vägar för att känna oss tillfreds med livet, och i min vardag handlar det om att försöka hitta en balans mellan att göra ingenting och att göra allt. Jag lärde mig att leta efter det som fyller på med energi, och att reducera de delar av mitt liv som stjäl energi ifrån mig. Så jag spelar piano. Jag fotar. Jag springer, promenera och hoppar omkring på jympagolvet på Friskis. Jag försöker ta vara på, och njuta av, de otroligt fina människor som jag har i mitt liv. Och jag vågar tillåta mig att drömma, och sikta högt.

"Var din egen förste försvarare, för ingen annan kommer vara det åt dig!"
/Cornelia Flood

Bilderna är Cornelias egna. Fantastiska!

Presenterar en ny gästbloggare

2011-04-26T06:41:00.000+02:00

Hon skickade en fin kommentar till mig på bloggen och skrev under med sitt namn. Då visste jag inte att det var hon. Barnflickan hos grannen. På FB studerade jag hennes kommentar till grannen, underfundigt skriven, och kom på tanken att det kanske var hon som kommenterat. Via chatten fick jag napp. Visst var det hon. Via FB och en gammal blogg har jag haft förmånen att följa tjejens tankar och fantastiska bilder.

Cornelia Flood är gästbloggare imorgon. Eftersom jag inte känner henne särskilt väl fick grannen ge mig några ord som kan ringa in denna bloggerska ytterligare. Detta var de ord hon spontant fick fram: Cornelia Flood=intensiv, kreativ, pysslig, ben n' Jerrys, Oreos tryfflar, fotografering, avgudar guddottern Tuva, resa, converse, skriva, på och av, bloggar, framtidsdrömmar...

Hon är yngst ut bland mina gästbloggare än så länge, men jag har mer än en gång tänkt tanken att det kanske är hon som tänkt mest av oss. Klok är hon! Imponerad är jag! Imorgon får du hennes blogg! Cornelia Flood!

En av hennes egna bilder får ge dig en hint om vad som komma skall.

Avspänning och mental träning...

2011-04-17T18:09:00.002+02:00

ger mersmak. Som en av delkurserna i utbildningen Friskvårdsterapeut och Kostkonsult på Sverigehälsan läser jag nu också Avspänning och Mental träning. Och tränar.

Vår lärare heter som jag tidigare nämnt Linda Hagbarth och delar av vårt kursmaterial är Eva Johanssons bok Avslappning och mental träning-för ett rikare liv. På hennes sida kan du få fantastiskt bra oh konkret hjälp för att komma vidare i detta ämne. Utveckla dig personligt.

http://www.utbildning-co.se/sv/

Jag har tränat sedan i februari och märker följande: Jag har lättare att komma ner i varv, jag har mer energi, jag känner mig lugnare och mer harmonisk, jag har ytterligare en ventil att ta till vid stress, jag orkar mer, -Jag har nycklar! Jag har faktiskt också märkt att jag kan styra om en dag med hjälp av avspänningen. Man kan säga att jag byter frekvens på nåt sätt. Ställer om! Ni vet de dagar man känner att allt blir fel från början. Ofta är det ju så att man då ser allt det som felar.

Jag har alltså redan fått effekter!

Under dagen är ofta vår vänstra hjärnahalva i hög aktivitet. När vi är i avspänning släpps den kreativa högra delen av hjärnan på. 10 minuter efter en stunds avspänning är fortfarande den kreativa, högra hjärnhalvan dominerande i aktivitet innan vänster hjärnhalva tar över igen.

Det finns forksning som visat att nya hjärnceller kan bildas i området i hjärnan som stimuleras vid avspänning. (Tror det heter hyphotalamus...)

Det är inte alls så flummigt som man kan tro utan riktigt konkret och tydligt. Och prestationslöst. Det är det som är grejen.

I helgen hade vi fin-fint besök här hos oss. När de åkte hem skickade jag med 6 avspänningsövningar att ha i mobilen. Det är förstås härligt att få skicka med nåt man själv känner man får mycket av, till andra fina vänner som gärna vill prova. Prova du också! Och ha det riktigt fint. Hela veckan och över påsk. Vi ses! Och hörs!

Taggar för påsklov!

2011-04-15T09:44:00.002+02:00

Idag är det extra skön fredagskänsla här på skolan. Vi är taggade för påsklovet. Det är en fin bonus för både elever och lärare. Att få hämta kraft i sin egen takt för resterande del av terminen. Ha en riktigt go helg! Du också!

Anita fortsätter inspirera!

2011-04-14T07:02:00.000+02:00

Nu med Morgonpromenader i sällskap med Vättern. Ja, du minns väl Anita som gästbloggade för ett tag sen. Fin-fina Anita som också är min passvärd på Core-passet. Hon fick fantastisk respons på sin blogg av er som läste både i kommentarer på bloggen, på FB och via mail. Ryggdunk och lovord haglade också. Den som ger, den får.

Nu inspirerar hon vidare. Det gör hon förstås alltid. Just nu via FB med vackra bilder på Vättern i morgonljus. Allt detta medan du ligger och sussar. Alla är naturligtvis inte gjorda för att stå upp och ha förmågan att se detta vackra på morgonen. Kanske du hellre lyfter blicken på kvällen. Hur som helst. Detta är vad Anita får. Detta slår an tonen till hennes dag. Det man matar sig med växer!

Kostdagbok i 4 dagar!

2011-04-13T07:50:00.005+02:00

Idag har jag börjat föra kost-dagbok. I fyra dagar ska jag skriva ner allt jag äter. Detta som en del i utbildningen. Vår kost-lärare Conny Andersson på Sverigehälsan http://www.sverigehalsan.se/ har gett oss läxan. Detta för att vi ska känna på de saker vi utsätter andra för senare.

Frukosten den goa, är nerskriven och jag känner mig redan redo för förmiddagskaffet. Känner mig hungrigare än vanligt faktiskt! Man får olika effekter av undervisningen i Kost och näringslära!

Ljuvt att skåda!

2011-04-12T13:49:00.002+02:00

Så här vackert har vi det i vår trädgård. De är små, men oändligt vackra när man tar sig en grundligare titt. Precis som du och jag! Värda att ge en grundlig titt och nya chanser varje dag! Njut nu vidare, så hörs vi!

Tack David

2011-04-07T06:06:00.000+02:00

David Strandh gästbloggar

2011-04-06T06:58:00.004+02:00

Hej jag heter David Strandh, en fyrtioplussare som bor ett stenkast utanför Bäckseda (Vetlanda) i ett rött litet hus, som växer till lite då och då, ihop med min goa fruga Jenny och tre tjejer som så smått börjar växa till sig. Ester 8år, Hilma 11år & nyblivna tonåringen Elsa 14år senare i år.

Jag jobbar som CAD ansvarig på Sapa och med det yrket tar jag hand om allt runt de 2D & 3D program som tekniker, ingenjörer, konstruktörer m fl hittar på Sapa´s och alla våra kunders finurliga aluminiumlösningar i för att kunna tillverka eller presentera ritningar, 3D modeller mm. På jobbet är jag även engagerad som Hälsoambassadör. Vi försöker inspirera våra kollegor till motion, leva hälsosamt, ägna oss åt avkopplande saker på fritiden som håller oss friska och ger ny kraft till jobbet.

De små korta insatserna för ett hälsosamt liv tror jag mest på. Smålänning som jag är så håller vi oss bara med en bil och jag tar cykeln vart jag ska. Under tolv års tid så tog jag de flesta morgonpromenaderna med vår saknade Golden Retriever Mose. Spettade hem med cykeln på lunchen, käkade ngt lätt och ofta en Pappakaka (Bellerina) efteråt, ja man kan unna sig det med 3km 4ggr/dag. Därefter en snabb promenad, 15-20min i skogen innan man drog tillbaks till Sapa. Det var på den tiden man jobbade mer övertid. Elsa 3år frågade en gång om jag skulle åka hem till Sapa igen en kväll då jag stack tillbaka till jobbet, hon trodde jag bodde där och kom och hälsade på.....idag prioriterar jag fritiden och familjen före jobb och övertid. Dessa cykelturer, koppla bort jobbet en stund och komma ut i naturen med hunden var och är påfyllnad i min tank och gav mig oxå en hyfsad grundkondition. Moses avlivning gav nog mig en lite för tidig fyrtioårskris och det tog några år till att komma dit jag är idag.

Just nu så livet kanske inte på topp men jag deppar inte ihop för det. I helgen så var jag ute vid vår familjs gamla timrade stuga som ligger på en bergsknalle med utsikt över en liten by som heter Bladekulla där bl a min morbror bor. Huset har varit uthyrt i många år men jag kände att jag var sugen på att kunna åka ut ngn helg då och då, leva lite enklare än hemma, använda vedspisen & tända på en törebit, gå ut och sätta sig med en kopp kaffe med ryggen mot en tall, gå ner till sjön och glida ut med kajaken eller ta med barnen på en fisketur. Bara ta det lugnt och förhoppningsvis koppla bort mer av TV, Facebook och Funbeat mm dvs saker som jag just nu tycker tar lite för mkt av tid som man istället borde ägna åt sig själv, familj och vänner. Starten i Bladekulla slutade efter 1,5h och ett snitt med motorsågen i vänster knä, ambulans till Eksjö och operation senare på kvällen. Nu har jag haft fem fina dagar med min kusin som är fem år yngre och som legat på samma sal. Hur han hamnade där är en annan historia.

De som känner mig närmre vet att jag är intresserad av ganska mycket och det är mitt högra knä som jag opererade ganska tidigt pga ungdomligt oförstånd, som gör att det är just så. När man är runt 20 så tror man att det är ok att ta ngn annans plats i Lidingöloppet utan träning innan, att kvällen innan Vättern bestämma sig för att ändå åka ihop med kompisar på racer och du själv på MTB. Jag vet inte hur många ggr jag fick släppa det året innan jag gav upp och cyklade i mål styvt en timma senare med värkande knän. Alla idiotgrejer slet ut mitt ena knä och i hela tio år efter operationen gjorde jag inte mkt sportaktigt.

Jag funderade på vad jag skulle skriva om som bygger upp mig mentalt och styrkemässigt idag. Jag samlar mest kraft av att träna själv men att även va en del av ett kompisgäng bygger oxå upp mig som person. Ibland är det som att träningspasset inte har existerat innan man laddat upp all data elektroniskt, blivit lite bekräftad som frugan säger. Vi är just nu ett härligt gäng som cyklar tillsammans men som även hittar på andra saker ihop. Man knyter alltid någon eller några lite närme intill sig som både ger kraft och inspirerar de dagar då du inte själv är på topp. Lika mkt som en runda med cykeln hem från jobbet genom Illharjens naturvårdsområde, på spångarna över Emåns porlande vatten och med fullt av vitsippor som växer bland alla träd. Lika mkt som en sån tur på 5minuter kan göra dig glad, inspirerad i flera dagar och på gott humör. Lika viktig är en paddling med kajak i outforskade vatten i Misterhults skärgård med frugan eller i Gryts skärgård med ngn nyfunnen vän. En sån tur kan man leva på i veckor och månader. Fylla en kopp kaffe i drejade muggen på jobbet, blunda och drömma sig bort dit en sekund ....eller två. Planera nästa miniäventyr ngn ledig helg, ut på en å eller ö med kanot och en eller flera ungar på övernattning, cykla med tjugo ungar & föräldar ut på skogstigar med fika och drömma om Sandåkra CK, ta en helg i goda vänners lag med racer till Öland och hem igen med bad, god mat och färdas i lagom fart genom Smålands underbara natur. Eller som nu sist iscensätta en fyra år gammal ide om ett multisportrace på rullskidor/Inlines, MTB, racer, löpning och efter 10h slit, god mat och fika sitta i badtunna på kvällen och dunka varandra i ryggen ”-Hur trött du var där du” och ”-Den backen var duktigt grym”. Att uppleva enkla och jobbiga saker tillsammans bygger upp mig som person och jag har åtminstone en likasinnad i gänget. Att ha sånt som bygger upp, hoppas jag inte ett för tillfället trasigt knä sabbar. Det kommer alltid finnas nya saker man inte redan prövat på och upplevt att drömma om. Vad drömmer du om ?

Mitt i allt detta jagande, som jag kan tänka mig att en del tycker, så gäller det att bara inse att det räcker med att tävla och sätta upp mål med sig själv. Själv är jag en medelmåtta i det mesta och det kommer alltid finnas ngn som är bättre ! Kajak hoppas jag väl kunna paddla iaf. En av mina bästa kompisar sa att vi sågar en långsmal lucka från sittbrunnen och framåt med gångjärn på, så kajaken ska du nog komma i om du så blir stelopererad. Ingenting är omöjligt.

Mitt motto har jag hittat på en kajaksite, var annars.
"Take nothing but memories - Leave nothing but footprints - Kill nothing but time - Above all, have fun" David Strandh

Presenterar en ny gästbloggare

2011-04-05T06:51:00.002+02:00

En av Vetlandas hälsoambassadörer har fattat pennan. Eller kanske tangentbordet? Den äventyrslystne, kreative mångsysslaren David Strandh dyker upp imorgon. Just nu är han aktuell som bloggare från sjukhussängen med ett ben i utsträckt tillstånd. Något man inte ser ofta hos David. Det utsträckta tillståndet också. Passa på att njuta och inspireras av livskonstnärens balans mellan kreativa, äventyrslystna upptåg och mer eftertänksamhet över en kopp kaffe. Släkt i släkt är vi David och jag. Och oavsett avstånd beundrar jag alltid logistiken som gör att han till eller från de gemensamma släktträffarna alltid får till ett längre träningspass. Titta in imorgon! Och inspireras.

Cykelkedjan

2011-03-31T07:06:00.000+02:00

Nu är det dags att börja samla ihop ett gäng cyklister. Börja snacka med dina kollegor redan nu. 2:a maj börjar det. http://www.cykelkedjan.jonkoping.se/

Vårruset!

2011-03-30T08:22:00.004+02:00

Låt nu våren ta ett stadigt tag i din kropp och släpp loss lusten att springa. Se det som en kick-start. För många har det blivit en fin tradition. Om en dryg månad kan du picknick-mysa med ett gäng goda vänner efter ett väl avverkat lopp. Inpireras via hemsidan! http://www.varruset.se/start/content.cfm?Sec_ID=321&Rac_ID=110&Lan_ID=1

Utan dina andetag

2011-03-28T20:17:00.002+02:00

Denna innerliga låt har jag låtit gå runt här hemma idag. Mina barn och min man har fått den i mina versioner. Du får den också. I Carolina Wallin Perez version!

Tacksam för solen

2011-03-23T06:23:00.000+01:00

Titt som tätt kliver man ut och blir lätt bländad nu. Tror ögonen är i nån förvåningsfas... Men det är så skönt. När jag var på kurs senast passade vi på att lunchpromenera i vårsolen. Det var underbara promenader längs vattnet. Många var ute och fullkomligt lapade. Bara blundade och sög åt sig. Det känns som om vi behöver det nu. Det har varit en lång vinter. Ta emot nu! Solen!

Jag snodde åt mig en runda...

2011-03-22T17:17:00.003+01:00

Inspirationen flödade till och jag snikade åt mig en runda. Barnen har blivit så stora att de (en kortare stund) kan barnvakta varandra lite. Det är fint! Hur fint som helst. När sen solen riktigt värmde upp mig blev njutningen fulländad. Nu med några rundor i ryggen säger jag det: Jag har börjat springa! Igen! Tjohoooo!

Sug i dig hälso-inspiration!

2011-03-22T09:17:00.003+01:00

Vilken härlig dag! Solen tränger långt in genom fönstren. Jag fick ta markiserna till hjälp.

Är hemma med yngste sonen idag. Feber och snuva! När jag kollade in på FB sögs jag in i ett stim av hurtig morgonispiration. Allt fler tar till morgonen för sin motion. Eller rättare sagt hittar den när tiden är knapp under resten av dagen. På FB får man kvittot på deras välmående efteråt.

Eftersom jag inte själv varit ute idag fick jag en lätt känsla av avundsjuka. Åh, man mår ju så fint. Men framförallt känner jag mig inspirerad. Taggad!

Nu ska jag ställa undan lite gamla vintergrejer! Ha det fint!

10000!

2011-03-17T20:57:00.002+01:00

Tittar snabbt till på lilla räkneverket och ser att det snart är 10000 "intittningar" här på bloggen sedan jag började räkna dem. Känns fin-fint! Särskilt en vecka som denna då jag inte skrivit något, förrän nu. Anita har fått pryda bloggen ytterligare en vecka och hon gör det med den äran.

Jag har varit på kurs igen. Nu när allt är igång känns det riktigt skönt. Vilsamt läge på nåt sätt. Man har gjort en stor förändring, tagit ett steg och är i klivet nu. Jag känner att jag njuter i alla moment. Kognitiv pedagogik, Motion och livsstil, Kost och näringslära och så det jag njuter mest av Avslappning och Mental träning-riktigt stärkande. Berikande. Som sagt jag är på väg. Nu behöver jag bara en rejäl fan-club också. En grupp supporters som hejar på och stöttar. Det kommer givetvis lägen då jag behöver heja-ropen. Som i alla lopp man ger sig på i livet. Är du där? Är du med i supporterklubben?

Tack fantastiska Anita!

2011-03-10T06:21:00.000+01:00

Du får alla dina sköna och inspirerande ord i ett moln!

Anita Karlsson gästbloggar

2011-03-09T06:15:00.000+01:00

Anita, det är hon den glada göteborgskan. Hon som alltid är så glad och tjoar på jympan. Det verkar aldrig vila några ledsamheter över dig! Är du aldrig sur? Är du aldrig deppig? Detta är frågor och kommentarer jag ofta får höra och nu ska ni få veta hemligheten bakom…

Jag VÄLJER att vara glad och jag VÄLJER saker som gör mig glad.

Min vackra, starka, kloka mamma Edla sa ofta till mig: ”Anita, du har ALLTID ett val. Du kan väga fördelar mot nackdelar men till slut bestämmer du dig. Och när du väl bestämt dig så ska du inte ångra dig. Du kan ta lärdom av ditt val men du ska inte känna ånger. Blicka framåt och ta nya tag. Det är du som bestämmer.”

Jag tycker om att tänka att jag har ett val. Jag kan naturligtvis inte välja precis vad som ska hända mig. Livet drabbar ju mig precis som alla andra. Men jag kan välja hur jag ska reagera och hur jag ska hantera det som sker. Jag är inte ett hjälplöst rö för vinden. Det är jag som väljer och styr mitt eget liv. Och det är aldrig för sent.

Varje morgon väljer jag hur jag ska känna mig. Och jag väljer nästan alltid gladkänslan. Det är min bästa känsla. Jag brukar stå framför spegeln i badrummet, trött och eländig, på gränsen till sur faktiskt. Så tar jag ett djupt andetag, känner luften strömma in i bröstet, andas ut långsamt och lugnt och tänker: Vad bra det känns det här livet ändå! Sedan så börjar jag le så smått, så kommer den på plats: min härliga gladkänsla.

Jag tror att glädje sprider sig som ringar på vattnet. Väljer jag leendet så sprider det sig till mina medmänniskor och de blir också gladare. Det är lite av min mission i livet att sprida glädje.

För ett par år sedan lästa jag Mia Törnbloms bok, Självkänsla - nu. En bok som jag varmt rekommenderar. En sak från boken etsade sig fast ordentligt: ”Om du behöver något som ingen annan förstår eller kan ge till dig, så måste du SJÄLV ge dig det”. Jag tog fasta på det och två av hennes tips gör jag fortfarande dagligen. Det första sker varje morgon och nästan varje gång jag ser mig i en spegel – då säger jag till mig själv: ”Anita du är riktigt bra. Du är värdefull och jag gillar dig.” I början kändes det dumt men nu mår jag bra av det. Tyvärr är det vanligare att vi matar oss själva med negativa tankar. Vi säger sådant till oss själva som vi aldrig skulle säga till andra. Varför ska vi vara elaka mot oss själva? Det vinner varken vi eller någon annan på!

På kvällen när jag lagt mig tänker jag alltid på något jag är tacksam över. Något som hänt under dagen. Det får mig att må bra. Det kan vara stora

eller små saker. Saker jag tänkt med tacksamhet på senaste tiden är: att min familj mår bra, mitt roliga jobb, mina fantastiska barn, att jag kom ihåg att säga upp mobilabbonemanget, att Friskis finns, alla roliga spel på min iphone, min surdeg, att jag bara blev arg och inte jättearg, att jag kontaktade min gamla kompis från tonåren, att jag faktiskt dammsög, att jag inte körde iväg med motorvärmarsladden i igen, min nya gröna tröja, att det börjar bli ljust på morgonen och inte minst att jag blev tillfrågad om att vara gästbloggare. Tack Ann-Louise!

Jag väljer att göra saker jag mår bra av. Jag tränar på Friskis för det är så roligt med jympan, musiken, människorna och att använda kroppen. Jag spelar datorspel, facebookar och sjunger singstar. Umgås med människor som ger energi och undviker de som tar. Bjuder på mig själv och mina tillkortakommanden och får massor av glädje tillbaka. Jag andas djupt och tränar medveten närvaro, målar i olja, läser spännande böcker, tittar på film och TV-serier på DVD, äter god mat, njuter av livet – och tjoar på jympan för att det är så härligt!

Till sist citerar jag min kloka man Dan: ”Var försiktig vad du drömmer om. Det kan slå in förr än du anar"Anita Karlsson

En ny skön gästbloggare!

2011-03-08T07:01:00.000+01:00

Äntligen säger jag. Bloggen är rejält uppvärmd för denna sköna gästbloggare. En riktigt fin person som sprider fantastiskt mycket värme och kärlek. Rätt ut bara. Utstrålning med råge!

Det blir Anita Karlsson som gästbloggar för dig och mig imorgon. Anita är förutom en massa fantastiska titlar också passvärd hos mig på Core-passet på söndagar. (Om du vill se henne live;) Kanske är det den viktigaste av titlar. Åtminstone om du frågar mig....

Kloka tankar om livet får jag alltid med mig från Anita. Ett fantastiskt skönt förhållningssätt. Imorgon får du bloggen där hon sätter ord på detta.

Jag kysser soluppgången!

2011-03-07T11:57:00.003+01:00

Det är nu det sker! Det är den här tiden på året man börjar få betalning för alla mörka, kalla och vindpinande morgonstunder. Alla mina sköna morgonpromenader. Soluppgången är på gång. Idag med ett rosa skimmer vid horisonten. Jag känner mig belönad. Varje morgonpromenad!

Tackar också hälsoinspiratörsgruppen nr.2!

2011-03-06T21:06:00.003+01:00

Idag hag jag kört två Core-pass. Ett andra Prova-på-pass för Hälsoinspiratörerna och så mitt eget.

Jag hoppas passet för Hälsoinspiratörer kan inspirera vidare. Genom information, kanske fler som vågar prova. Kanske köper en och annan själv en DVD och kompletterar hemma eller kör tillsammans på jobbet på någon ATP.

Använd gärna Friskis&Svettis sidor på nätet för mer information. www.friskissvettis.se
Där kan ni också hitta aktuella scheman.

Varmt tack för att ni trotsade vårsolen och all skidåkning på tv! Tacksam är jag att få inspirera!

Hjärta, Värme och Humor-Olof Röhlander

2011-03-04T06:19:00.000+01:00

Ja, dessa tre stora, viktiga delar; Hjärta, Värme och Humor sammanfattar föreläsningen med Olof Röhlander som jag var på i onsdags kväll. Det berättar också om hur föreläsaren själv var och hur han nådde fram till oss. Han använde Hjärta, Värme och Humor och bjöd ödmjukt på sig själv. Boken med titeln Det blir alltid som man tänkt sig sticker ut med sin kaxiga titel och kan tycker jag låta väldigt pretentiös om man tar den från sitt sammanhang. I sitt sammanhang är den dock klockren. Helrätt!

Vi har alla en massa erfarenheter av livet. Olika erfarenheter. Svåra trauman, riktigt tragiska saker, lycka och välgång, rikedom och allt där emellan. Upp och ner går det för alla. Så är livet. Sedan är det ofta så att; livet är inte hur man har det utan hur man tar det.

Olof Röhlander är mental styrketränare och han ger konkreta redskap på hur du kan tänka framåt och som han säger se till att ha en större framruta än en backspegel och inte tvärtom. (För hur skulle det bli.)

Olof Röhlander ägnar söndagkvällarna åt att skriva veckans Peptalk. Det kan du gratis prenumerera på och få varje måndag i din mailbox. Hur fint och peppande som helst! Gå in på http://www.upphopp.se/ och anmäl mailadressen dit du vill ha Pep-talken. Där kan du också köpa boken.

Jag skrattade fantastiskt mycket under denna föreläsning och var närvarande hela tiden. Han nådde fram. Hjärta, Värme och Humor! Till dig också!

Tack Core-gäng nr.1! Bra jobbat!

2011-03-03T09:50:00.005+01:00

Härligt var det att få träna loss ordentligt med första gänget Hälsoinspiratörer som fick prova på Core med mig. Sköna leenden och en och annan grimas vittnade om närvaro och entusiasm hos deltagarna. Jag hade också en riktigt skön stund. Det är roligt att få inspirera!

Välkommen också på söndag då jag kör för hälsoinspiratörerna kl. 14.00. Glöm inte anmäla dig till Hildi på FHV. Det finns platser kvar.

(Är du riktigt biten kan du komma på det vanliga passet kl. 16.00! )

För dig som vill köra Core hemma finns en DVD. Stark och stabil. Där finns ett helt 50-minuterspass och ett halvt på 25 minuter. Perfekt att komplettera promenaden eller joggingrundan med! Kan köpas i receptionen eller beställas på http://www.friskissvettis.se/

Vill du att jag kommer och kör ett pass eller kanske ett halvt med din arbetsgrupp så gör jag gärna det. Hör gärna av dig! ann-louise.carlsson@jonkoping.se

Glad åt inspiration för hälsoinspiratörer!

2011-02-28T13:50:00.005+01:00

Denna vecka ser jag fram emot två extra Core-pass. Detta som inspiration för hälsoinspiratörer i kommunen. Du är väl laddad? Och anmäld?

Det är härligt att träna med nya grupper och få möjlighet att sprida träningslädjen till många.

Jag har kört Core sen hösten 2007 nu och det har blivit ett antal pass. Reflekterade senast igår tillsammans med maken som besökte passet. -Core-träningen passar många och är bra för alla. Man får med sig lite extra självförtroende och tränar upp sin kroppskontroll. Sen är det skönt också. Bland fördelar kan också räknas in att man kan träna efter sin egen nivå på passet. Jag jobbar för att visa alternativ i rörelser. En bas och så utmaningar och därtill ett rackans driv i musiken. Det går iallafall jag igång på.

Hoppas att du kommer! Vi ses!

Mål i Fokus!-David Lega

2011-02-25T09:48:00.004+01:00

Som en tankegödning för dina mål! Inspireras av fantastiska David Lega!
Ha en riktigt fin helg också!

Var bara lite mänsklig, vetja!

2011-02-23T06:58:00.002+01:00

Jag konfronteras åter igen med alla dessa hysteriska hälsoideal vi matas med. Må-bra tidningen har kommit i brevlådan. Jag bläddrar snabbt igenom den och gillar reportaget med Charlotte Perelli där hon via en livskris hittat mer livskvalitet och blivit mer förstående och mänsklig. Gillar det. Resten bläddrar jag mig igenom och finner mig lite trött. Igen.

Klart vi ska vara hälsosamma för att må så gott som möjligt och klart vi ska ta hand om oss själva, men det för oss själva och inte för en plastig yta av kvick-fixande stress-make-overs...

Hitta en livsstil du kan ha och faktiskt leva med i vardagen. Varje dag. Umgås med. En som håller för dig. En mänsklig, personlig livsstil. Livsstilen du väljer och kan vara du i. Ditt mänskliga sätt att leva. Ditt eget ideal. Ditt eget bästa jag.

Det är mitt råd. Då står du stark mot allt som konfronterar dig och vill får dig ur balans. Du fattar va!

Jag har börjat träna avspänning!

2011-02-21T10:52:00.003+01:00

Som en del i kursen Avspänning och mental träning i utbildningen jag går ingår det att träna avspänning. Varje dag. Jag började igår;)

Min avspänningsträning från tidigare är lite begränsad. Det har varit en kort avslappningsövning i anslutning till ett träningspass, medvetet eller omedvetet, som belöningen via endorfinerna då man stretchar, eller mer fokuserat några minuter efteråt. Det har också under perioder varit kopplat till andningsträning för att underlätta min astma.

Nu handlar det om att träna avslappning. Träna utan att prestera. Träna på att vara närvarande. Vara där. I kroppen och i avspänningskänslan.

Det känns redan fint och jag kommer försöka delge dig effekterna av avspänningen så småningom. På min kursledares sida www.lindahagbarth.se kan du läsa mer om vad avspänning är. Gör gärna det. Och andas! Vi hörs!

Räkna med att det kommer drabba dig!

2011-02-17T09:03:00.003+01:00

Hej du goa, fina bloggläsare!

Såhär på det vintriga, fina sportlovet har jag börjat läsa. På distans. Jag har varit i Stockholm tre dagar och påbörjat min utbildning: Friskvårdsterapeut och kostkonsult med kognitiv inriktning. Sverigehälsan erbjuder kursen som sträcker sig över ett år, om man inte förhandlar om egen studietakt.

Jag har varit fullständigt öppen och mycket nyfiken de första dagarna och antecknat och sugit i mig kunskapen på ett girigt sätt. Vi har börjat med ämnena Motion och livvstil, Kostlära, Kognitiv pedagogik och Avpänning och mental träning. Hur fint som helst. Jag känner mig euforisk!

Kursstarten ramades in med boende hos riktigt goa, omhuldande vänner och ockå kompis-lunch och tjejkväll. Planen att komma tillbaka 10 ggr till känns helt okej som ni förstår. Tackar Linda, Patrik, Isak , Olle och Malin å det allra varmaste denna gång! Grymt tacksam är jag!

Förmodligen kommer detta också drabba dig här på bloggen. Konkret. I skrift och tankar. Spekulerande och engagerande. Hoppas du gillar det!

Nu ska jag punktmarkera mina avslappnade Sportlovsbarn. Jag fullkomligt kastar mig över dem! Ha det fortsatt fint!

Varmt tack Annika för din berikande blogg!

2011-02-10T06:35:00.000+01:00

Annika Hall gästbloggar

2011-02-09T06:20:00.002+01:00

Våga välj!
Innerst inne vet du vem du är och vad du vill

Drivkraften att passa in och vara normal är stark. Och det är många som tjänar pengar på den. Allt ifrån kosmetikaindustrin till kirurger. Det finns otaliga experter redo att tala om för oss vad vi behöver. Så här skall man äta, träna, klä sig eller bygga om köket, om man vill vara ”rätt”, och ”duktig” och ”normal”. Och vem vill inte vara det…. Eller…?

Det som fascinerar mig är att det verkar vara så att det är den som avviker från strävan efter ”det rätta” som är den konstiga och som måste förklara sig. När det väl egentligen borde vara precis tvärtom?!

För hur skall någon annan kunna veta vad jag behöver. Ingen annan kan ju tänka, känna eller uppleva åt mig. Det kan jag ju bara göra själv. Du kanske inte mår bra av att äta potatis – men jag kanske gör det. Du kanske tycker det är viktigt och roligt att lägga dina pengar på att bygga om hemma – men jag kanske vill använda mina pengar till att resa. Du kanske tycker det är roligt att gå på gymmet – men jag går hellre i skogen, eller ligger på soffan och läser en bok.

Det pratas alltmer om lycka idag. Men vad är lycka? Och hur blir man lycklig? Jag har självklart inget svar på det, men jag är övertygad om att vi mår bättre och blir mer harmoniska om vi vågar välja vår egen väg. I stort och i smått. Även när det är svårt. Och även om alla andra väljer något annat.

Hela vårt liv består av val. Någon har sagt att det bara är två saker vi måste i livet. Vi måste dö och vi måste välja. Och livet består av de val vi gör. Varje gång, varje dag och hela livet. Genom våra val formar vi vårt liv och livet går fort. Så mycket viktigare då att välja medvetet – och inte bara simma med strömmen bara för att alla andra simmar med den.

Aktiva val kräver medvetenhet. Och medvetenhet kräver närvaro. Ofta gör vi val baserade på autopiloten – för att vi alltid gjort så, eller av rädsla – ”men vad skulle andra säga… så kan man väl inte göra”? Medvetna val kräver att vi är närvarande och att vi lyssnar inåt. Någon – kommer inte ihåg vem – har skrivit ”innerst inne vet du vem du är och vad du vill”. Men i bruset och tempot kan det vara svårt att få kontakt med det som är innerst inne. Så ibland behöver vi stanna upp. Både fysiskt och mentalt. Vi behöver skapa utrymme för att lyssna inåt – för att lära oss lyssna inåt och komma bortom alla invanda föreställningar, kategorier och ”måsten” och på så vis få kontakt med ”vår egen vishet och vitalitet”, som John Kabat Zinn skriver i boken Medveten närvaro – vart du än går är du där. Som förälder tänker jag att det kanske är det viktigaste jag kan förmedla till mina barn… att de kan lita till sig själva. Jag har också lärt mig av dem att det faktiskt är så… att deras vishet och vitalitet har gjort att de sett och förstått saker som det tagit lägre tid för andra – inklusive mig själv - att se och förstå… (och som vissa kanske aldrig kommer att se eller förstå).

När det gäller vissa val spelar det ju mindre roll. Potatis eller inte potatis är väl, när allt kommer omkring, inte så viktigt. Samtidigt så är det kanske i alla de små valen som vi stärker vår förmåga till aktiva val – baserat på våra egna värderingar, uppfattningar och känslor. Så om jag tränar på ”potatis-val” så kanske det är lättare att stå upp för något när det verkligen gäller: när en kollega blir utfrusen, när mina barn mår dåligt i skolan eller när jag själv känner mig låst och måste hitta nya alternativ. Och i sådana situationer kan det vara av avgörande betydelse både att jag vågar välja och hur jag vågar välja….

Marianne Williamson skriver i boken ”Åter till kärleken” att det vi är mest rädda för är inte att vi är otillräckliga. Det vi är mest rädda för är att vi är oändligt kraftfulla. Hon skriver också att genom att låta vårt eget ljus skina så kan ger vi andra tillåtelse att göra detsamma.

På samma sätt är det säkert så att när vi medvetet väljer själva så inspirerar vi andra att göra detsamma. På det sättet kan vi bli en motkraft till det som likriktar och får oss att tro att vi inte duger som vi är. Egna val blir en motkraft mot de många buskap som – underförstått – säger att vi måste välja som andra och vara som andra för att vara ”rätt”, eller ”normala” eller ”duktiga”.

Att våga välja sin egen väg – att känna efter vem man är och vad man vill och följa den vägen – kan ibland kräva mod. Man kan känna sig som Nasse i Nalle Puh – liten och ensam och rädd. Men man växer när man märker att det går!

Och, avslutar Marianne Williamsson sin dikt: När vi har gjort oss fria från vår rädsla, gör vår närvaro andra automatiskt fria.

Annika Hall

Gästbloggar imorgon gör...

2011-02-08T06:26:00.001+01:00

...Annika Hall som jag kommit i kontakt med på IN-sidan. http://www.in-sidan.se/

Jag har lyssnat till Annika då hon berättat om sin verksamhet för länge sedan. Minns då hur aktivt jag lyssnade eftersom hon utstålade närvaro och lugn. Jag känner inte Annika personligen och delger dig därför hennes egen presentation:

"Annika Hall är delägare i In-sidan AB, ett träningscenter med fokus på holistiska träningsformer som Nia och yoga, där Mindfulness (på svenska Medveten närvaro) är en integrerad aspekt. På In- sidan har Annika kurser i Nia, yoga och Mindfulness. Annika är även docent i företagsekonomi och jobbar som forskar och projektledare för företagsutbildning på Internationella Handelshögskolan i Jönköping. (Nej, det är inte två helt olika världar – även om det kanske kan verka så…) Hon bor i Jönköping tillsammans med sin familj, som består av man, två tonårsbarn och två chinchillor (inte hundar – gnagare!)."

Imorgon får du ta emot hennes blogg. För dig!

Om mat

2011-02-02T18:31:00.000+01:00

Det är inte livets mening att vara smal och väga lite!

Jag har aldrig tidigare uttalat mig om mat och vikt här på bloggen. Har du tänkt på det?

Maten är en stor del av vårt liv. Också vår livsstil. Och naturligtvis hör den till vår hälsa. Den är vår centrala energikälla och också en källa till mycket gemenskap och glädje. Livsbejakandet.

Ja, det är ur livsbejakandets vinkel jag vill se på maten. Med inslag av trivsel, harmoni, samvaro och faktiskt också kärlek. Men för att ha det så och se det så måste vi återigen välja. Hur hanterar vi maten, mat-pratet och situationen kring maten för att må bra.

Jag vet att det finns stunder i livet då det kan behövas en rejäl knuff för att gå ner i vikt för att må bättre. Jag har all respekt för människor som får kämpa med sin vikt hela livet. För att orka och må bra. Men jag vet också många som är fixerade vid duktighetstänkandet kring sin vikt. Man ska liksom banta då och då. Har det anammats som livsstil?

Jag vet också att många kämpar med matsituationen hemma av många orsaker:
-att få det trevligare
-att få någon att äta mer
-att få någon att smaka allt
-att få någon med allergi att uppskatta ätandet osv.

Matsituationen är lätt att få ur balans. Är den ur balans är det också oerhört tufft för alla i familjen. Den påverkar alla.

Vi fick en bra julklapp av våra chefer i jul. En tidningsprenumeration. Jag valde en tidning i hälsans tecken och tänkte att det kunde inspirera vidare till mina kollegor när jag läst den. Må bra-tidningen blev det. Med ett första nummer i min hand fann jag mig själv besviken. Det fanns en del bra i tidningen, men jag blev besviken och trött.

Trött på att den största och mest iögonfallande rubriken på första sidan handlade om att gå ner 5 kg på 2 veckor. Trött på att det är det som säljer, för det är väl så det är.Trött på att vi matas med detta. Hela tiden. Trött på att så många går och känner sig lite dåliga eller missnöjda med sig själva på grund av vikten. Trött på att många tonåringar sneglar på varandras tallrikar och får fel inställning till mat. Besviken på att så många tror att lycka och mening med livet verkar vara att väga lite och vara smal.

Meningen med livet ska jag väl inte gå in på här och nu, men min tanke är att du ska må så bra som möjligt för att få ut så mycket som möjligt av livet och orka med livets skiftningar så bra som möjligt. Då är det givetvis fint med att det man stoppar i sig stärker och att man också är nöjd med sig själv.

Vi har ett ansvar gentemot oss själva och våra barn. Det måste vara livsbejakande det där med maten tänker jag . Fundera på hur du/ni pratar om mat hemma. Vad är viktigt? Maten är så central i vardagen och ska, tycker jag, vara en källa till trivsel. Inte prestation i att äta duktigt eller äta lite, om det går att undvika.

Det är alltså inte livets mening att vara smal, men det är meningen att du ska må bra under din väg genom livet.

Jag bloggar på...

2011-01-31T07:02:00.000+01:00

min nya lilla skrivdator och njuter. Bloggar på. Sitter och tänker framåt. Räknar med att veckan får något inslag av "vabbande". Försöker se vabbandet som exklusiv tid då jag får punktmarkera något av barnen när de är skruttiga. Oftast är det ju inte så att jag (eller min man) är ensam hemma med ett barn ens när man vabbar, men man kan ju sakta ner i tempo och mysa mer. Sjukan kräver det. Tillfrisknandet också.

Eleverna mina får stundtals någon vikarie som undervisar sånt om inte kräver inslag av bedömning. Pusslar gör vi så att det blir en del lektioner jag hoppar in på. Idrotten är alltid svårt att finna vikarier till. Pusslar med mannen också och hans jobb. Livspusslet. En del av livet.

Min gästbloggare får en vecka till på sig. Eftersom personen ifråga är i Friskvårdsbranschen är det hektiska veckor just nu, i början av ett nytt år. Gästbloggaren är dock på gång med sin text och jag har fått lyssna till idéer och tankar. Det blir riktigt bra. För dig.

I veckan får du för första gången läsa när jag bloggar om mat. Premiär för det. Och så var det ju längesedan jag hissade. Får se när det dyker upp. Nu vill jag att du mår fint.

Visst känns det fint när energin kommer tillbaka...

2011-01-29T10:27:00.003+01:00

Mmm, och idag känns det så. Vi har lite influensa-känningar i familjen och senaste dagarna har kantats av ont i kroppen för mig. Trött också, så attans trött. Inte influensa dock, men en föraning kanske....tänkte att det skulle stanna därvid.

Idag känns det som om energin kommit tillbaka. Kreativiteten rinner till. Orkar hänga på dotterns. Hon startade tidigt med kojbygge med lillebror i släptåg. Därefter fixade de frukost för den ynka lönen av en krona var, nu fräschar hon upp sig inför kalas och laddar för inslagningen av paket. Det ska bli ett bamse-paket. Så stort som möjligt. Och så ett litet i.

Känner mig också hågad av att mannen och lill-sonen är ute för att införskaffa mig en skriv-dator. Och en kaffebryggare. Vi slår på stort idag...

En egen skrivdator. Så att jag kan skriva vart jag än är...Jippie! Känns riktigt fint. Har så mycket jag vill skriva nu. Ett gott flöde. En fortsatt fin helg till dig! Hej!

2011-01-28T07:19:00.003+01:00

Jag skriver för dej

du som fyller huvudet med drömmar och fantasier

och som krockar med verklighetens lyktstolpar

om och om igen

Jag skriver för dej

du som tänker på livet, hur det är och hur det kunde vara

du som tänker på döden

Jag skriver för dej

du som gör listor med viktiga saker

du som föröker förstå hur allt hänger ihop

du som funderar på tiden vi lever i

och varför världens ser ut som den gör

och på hur allt ska bli och hur allt skulle kunna vara

Jag skriver för dej

du som vet att du inte är som andra

och för dej som känner igen dej

Jag skriver för dej du som gråter i nattsvart hopplöshet

och för dej

du som skrattar,

som vet att världen är vacker

och att livet är ett spännande äventyr

Jag skriver inte för alla

Jag skriver för dej

Jag väljer idag att publicera större delen av Per Nilssons dikt. Författaren som berör och som skriver mycket bra för unga. Han har ett fantastiskt tilltal i sina böcker och texter och jag gillar hans stil. Mycket. Och så skriver jag för dej. Jag också.

Föreläsningar/kurser

2011-01-27T07:13:00.001+01:00

http://www.akirum.se/

Via denna länk kan du hitta föreläsningar, kurser och få en glimt av de senaste trenderna inom peronlig utveckling. För det är väl så att det handlar om trender. Där också!

Bosse Angelöw

2011-01-26T07:19:00.000+01:00

skriver och coachar i förändringsabete på arbetsplatser. Många kan dra nytta av friskvården i hans kunskaper.

http://www.novafutura.se/

Olof Röhlander

2011-01-25T07:11:00.000+01:00

Olof Röhlander har sålt fantastisk många exemplar av sin bok "Det blir alltid som man tänkt sig". Han är flitigt anlitad som föreläsare och via denna länk kan du läsa massor. Fördjupa dig en stund. Väl investerad tid!

http://www.upphopp.se/

Under veckan...

2011-01-24T11:50:00.004+01:00

kommer jag i länkform hänvisa dig vidare till några kloka tänkare och vägledare när det gäller personlig utveckling. Där kan du insupa kunskap och få vägledning genom att prenumerera på nyhetsbrev och kurser. Kanske införskaffa en ny bok?

Nästa vecka dyker åter en ny gästbloggare upp. Det flyter på kan man säga. Och det för dig. Dig!

Träning

2011-01-18T07:22:00.000+01:00

Jag fick en fråga häromdagen om vad det är som gör att man väljer ett visst Friskis-pass. Vad det är som gör att man väljer att komma tillbaka till just det passet. Spontant är det lätt att säga, därför att det är roligt och jag får ut något av det, men med en lång träningsbakgrund med mängder av varitationer av träning inser jag att det är mer än det att det är roligt som påverkar ens val.

Det måste ge mig något på fler plan. Annars blir det aldrig den där vanan. Regelbundenheten infaller liksom inte...Det måste ge mig något i det skedet av livet jag befinner mig i just nu.

Att jag får den där må-bra energin eller vi kan kalla det livsenergin är orsaken till min träning. Just nu.

När jag växte upp och gick från barnjympan till mer regelbunden träning var det först löpning, orientering och längdskidåkning. Mycket tävlingar. Lite senare när min astma satte för mycket hinder för min längdskidåkning gick jag över till simträning. Tävlingssimning. Under dessa år var längtan att pressa tider, att stå på pallen och att prestera oerhört centralt för mig. När jag sedan flyttade infann sig ett vakuum. Nivån på träningen jag haft tillsammans med genom andra genom simningen saknades. Jag löptränade och gick på aerobicspass och andra pass, tränade innebandy tillsammans med studiekompisar och hittade så småningom delvis tillbaka till simningen då jag stötte på ett triatlongäng i Karlstad simhall. Min gren simning som i flera fall var deras sämsta gren kunde via mig sporra ytteligare. Jag hade ju tekniken. Drivet hade de. Mer än mig. Just då. Det blev några rejäla fighter där i bassängen och jag minns att jag återigen fick känna den där sköna tröttheten i kroppen. Och hungern. Både efter mat och rejäl träning.

Så smångingom blev det ändå jympagolvet som satte fart på den regelbundna träningen igen. Gymmix var det under Karlstad-tiden. E2 hette gymmet vi gick till under de 3,5 år vi bodde i Märsta. Sedan kom första sonen. Promenaderna tog vid och så småningom också gymmet. De vill säga jympagolvet. Rörelseglädjen. Musiken.

När vi flyttat till Jönköping föll valet på Friskis&Svettis. Kollegor och andra vänner förespråkade det och det kändes bara enormt välkomnande där. Som hemma. Trevliga träningskvällar med vänner förgyllde vardagen och hjälpte oss in i vardagen i en ny stad.

Som på ett bananskal halkade jag in i mitten av golvet. En träningskompis avslöjade att hon skulle försöka bli ledare och gå på en uttagning. Jag blev taggad. Oerhört taggad. Barn nr. 2 var fortfarande liten bebis och jag sökte omedvetet efter träningskickar tror jag. Jag fick två låtar och övade järnet hemma i vardagsrummet. Suveränt bra träning. Regelbunden. Det blev så och sen 2005 har jag lett pass. Aldrig någon ro, ständigt nya pass på gång och övning av moves på vardagsrumsgolvet. Regelbundet. Absolut. För mig. Yes! Helt såld! Det har blivit en del pass: bas, familjelek, miniröris (fann mig inte hemma där, men dock...), Core/Bosu och Core. Just nu Core.

Det är just det där med vanan, regelbundenheten som är friskvården. Att vårda sig själv. Rå om.

Min energiska mamma kan man inspireras fantastiskt mycket av när det gäller detta. Hon har verkligen energi att ta av och var får hon den. Joodå, veckan är inrutad. Vanan fastslagen. Det är morgonpromenader, simning, gymträning, skidåkning, orientering och mer. Jag tror hon gör något varje dag. Och så ser hon till att hon får upp pulsen också. Så att pumpen får sitt.

Nu har jag pladdrat på rejält kring träning. Framförallt utgått från mig själv. Hur tänker du kring detta? I det liv du lever just nu. Kan du dela med dig?

Tacksam för Core-morgon!

2011-01-14T09:41:00.002+01:00

Tack Jessica, Cristoffer, Ann, Susanne, Kerstin och Marie för en riktig genomkörare i morse. Tack för att ni bjöd på er morgonstund och lät mig premiärköra mitt nya Core-pass tillsammans med er i jympasalen! Ni jobbade superbra!

Jaa, tacksam är jag som fick ett gäng som glatt ställde upp med kort varsel och ville morgonträna innan jobbet. Frukost tillsammans fick vi också.

På söndag kl. 16.00 på Friskis&Svettis Smedjegatan kör jag vårens första Core-pass. Hoppas vi ses! Tills dess får du ha en riktigt skön helg.

Innan jag tar helg blir det badminton och skridskoåkning. En vanlig dag på jobbet för en idrottslärare. Solen strålar nu och det kommer bli fin-fint att ge sig ut på isen.

Tack Susanne!

2011-01-13T06:58:00.000+01:00

Tack för inspirerande tankar att hitta sin väg till välmående. Livsviktigt!

Susanne Dalsätt gästbloggar

2011-01-12T06:14:00.003+01:00

Mamma och myslidirektör
med marathondrömmar

Ställ mig en fråga om vilka fördelar det finns med att springa och gör dig beredd på ett långt svar med ett stort leende på mina läppar. Löpning är verkligen livet för mig. Det är en enkel träningsform som germig så oerhört mycket tillbaka. Jag blir en bättre mamma, en gladare, fru, en piggare kompis och en merenergivande kostrådgivare. Löpningen är mitt bästa sätt att träna min kropp och rensa min knopp. Genom att springa så får jag stressen att rinna av, axlarna att mjukas upp och trötthet att försvinna. MEN kära vänner, det tog lång tid innan jag hittade det som fungerade förjust MIG.

Sen 1998 har jag jobbat med kost och hälsa. Jag brinner för att få människor att må bättre genom att ge enkla men effektiva kostråd utan vare sig pekpinnar och förbud. Jag tror att varje människa är unik och det gäller att hitta SITT sätt att äta bra mat och röra sig mer för att finna en hälsosam livsstil som håller livet ut. Löpningen är för mig mitt vattenhål i vardagen. En stund för mig själv då jag kan samla mina tankar, låta fantasin flöda eller helt enkelt bara njuta av att vara nära naturen utan några måsten eller krav. Jag gillar att springa långt men även den kortaste turen ger mig mycket tillbaka.

Jag tror att vi alla människor behöver små vattenhål i vardagen för att fylla på med energi och kanske ibland landa i oss själva. För mig är det löpningen, någon annan har yogan en tredje har dans.Vad som är ditt bästa sätt att ladda batterierna vet bara du även om det inte är alltid man hittar det direkt. För mig tog det lång tid innan jag fann löpningen. Jag testade ALLT! Jag började och jag slutade. Jag började på något nytt och slutade igen.Men till slut fastnade jag för att springa och sluta springa det vet jag med all säkerhet att det kommer jag ALDRIG att göra.

div>Nu har vi ett nytt år framför oss. Ett nytt år med nya utmaningar och nya möjligheter. Ett oskrivet blad att fylla med just det du vill att ditt 2011 ska innehålla.Visst kommer säkert detta år precis som de allra flesta innehålla både med och motgångar, men med mål, drömmar och visioner är sannolikheten större och vi får ut mer av vårt år och att fler drömmar infrias. Jag har många mål, drömmar och visioner för 2011. Men den viktigaste av dem alla är att vara en mer närvarande mamma. För att vara det behöver jag mina vattenhål och för att se till att finna mina vattenhål så behöver jag ett tydligt mål. Målet för året är att springa New York maraton i november. Ett mål som är lockande, och utmanade men ändå inte ouppnåeligt. Ett mål som håller mig motiverad, fokuserad och får mig att må bättre.

Jag önskar dig varmt lycka till med dina tankar, mål och visioner för 2011. Stora eller små spelar ingen roll bara de ger dig små ljusglimtar i vardagen.

Ta hand om dig! Susanne Dalsätt

Läs mer om och av Susanne:

http://www.persgarden.se/

http://www.kostsusanne.blogspot.com/

Fantastiska Susanne Dalsätt blir

2011-01-11T06:28:00.002+01:00

nästa gästbloggare här på bloggen. Lina som gästbloggade senast lovordade Susanne för hennes inspiration till livsstilvsförändring i sin blogg. Så, vad kan då vara mer passande än att låta Susanne gästblogga här.

Susanne Dalsätt är kostrådgivare och personlig tränare och har jobbat i hälsobranschen sedan 1998. Tillsammans med sin man äger hon och driver Persgårdens myslifabrik som ligger på vackra Visingsö. Susanne har hjälpt tusentals till en bättre hälsa genom sina föreläsningar, matinspirationer, kurser och individuella rådgivningar. Hon har dessuotm medverkat i hälsoprogram på tv, skrivit otaliga artiklar om hälsa och är författare till boken Behåll vikten med GI.

Imorgon, onsdag får du hennes blogg.

Siktet inställt. Ja.

2011-01-10T16:09:00.003+01:00

Häromdagen ordade jag om att jag inte har nyårslöften, däremot siktet inställt. Vad menas med det då? Jag tänker mig saker, siktar in mig på saker som jag vill göra/uppleva/leva. Om man ställer det mot löften så rymmer siktet så mycket mer, dessutom kan man göra målen större för att så att säga ha nåbara mål...eller hur man väljer att tänka....och så är det inte heller så tidsbegränsat och kravfyllt. Tycker jag. Jag ser framåt. Ser fram emot.

På Friskis&Svettis uttrycker man sig på ett annat sätt.
Skit i nyårslöftena! Bara njut av en god vana istället. www.web.friskissvettis.se

Imorgon presenterar jag årets första gästbloggare. En person som kan hjälpa dig att sikta in dig. Håll utkik. Vi ses!

Första arbetsdagen på nya året är snart klar...

2011-01-07T15:27:00.004+01:00

och jag kan luta mig tillbaka och tala om att det kändes riktigt gott att börja med en fredag. Så nu är det helg. Igen! På måndag fyller de bygget. De. Eleverna. Vi går alltid och fryser när inte eleverna här. De håller oss varma både utanpå och inuti. They keep us going kan man säga... Ser fram emot att se dem på måndag igen.

Och här på bloggen då. Hur är det här? Mer färgrikt har det blivit under ledigheten. Men skrivits har det inte mycket. Inte mycket alls. Man måste låta kreativiteten rinna till ibland. Det tror jag på. Pausa lite. Det kan ge energi och en rad idéer. Nästa vecka sprakar det igång ordentligt. 2011 års första gästbloggare blixtrar generöst och ger till dig. Ser fram emot det mycket. Gör det du också! Och så en fin-fin helg igen. Till dig!

Och du, jag har inga nyårslöften, däremot saker i sikte. Hur gör du?

Gott Nytt på bloggen och GOTT NYTT ÅR till dig!

2010-12-27T19:00:00.003+01:00

Hej finaste du! Vad kul att du tittar in!

Nu, när ett nytt år närmar sig kände jag mig sugen på förändring här på bloggen. Rent estetiskt alltså, men förmodligen blir det inte bara i form utan också i färg och innehåll. Det får tiden visa.

Jag lät Per, mannen min, gå lös på min blogg och designa om den. Det är förstås han som fotat mig också.

Det vore roligt om du ville tycka till lite. Du som tittar in och läser alltså. Vad sägs om nya utseendet?

Och du, den finaste av nyårshelger och ett riktigt Gott Nytt År till dig.

Ett år då du får må riktigt gott! Du!

Julklappstips!

2010-12-12T14:40:00.002+01:00

I moddig, gnistrande jultrafik
Bagaget tyngs av skön grafik

Du tuffar hem i känsla skön
Det känns som om nån hört din bön

Ett hårt paket i bil enorm
Med fin present från Isa Form

Glad vinnare i Isa forms rimtävling är jag. Ett julklappstips+ett rim till klappen får du. Välkommen in till Isa form. www.isa.nu

Tomtarna...

2010-12-11T15:56:00.005+01:00

..har marscherat in i det Carlssonska hemmet. Redan före lucia fick de titta fram i år. Med tanke på nästkommande fulltecknande helg känns det skönt att julmysa redan. Barnen har pyntat sina rum med tomtar i alla kulörer och storlekar. Jag sitter i ett av barnens rum och skriver och skymtar i vänster ögonvrå en halmbock, tre tomtar och en svart kyrka med guldstjärnor på. Hey baberiba. Samtidigt lystrar jag till innebandy, på tv:n, dotterns dataspel och slamret av "pepparkakshus-tillverkning" på nedervåningen. Du kanske inte tror det, men jag känner frid. Luciafrid och julefrid. Eller är det kanske inre frid. Skönt iallafall, så att jag i nästa sekund kan braka loss och vara galen och känna livet i mig. Ikväll tänkte vi pulsa i snön genom skogen, dimpa ner i en kyrka och lyssna på jul och luciamusik.

Imorgon kör jag terminens näst sista Core-pass! Bara sådär. Välkommen att pausa i julshoppingen och stärka upp kroppen.

Må riktigt fint! Du också!
Ann-Louise

Tack Lina

2010-12-09T06:33:00.000+01:00

Line Helge gästbloggar

2010-12-08T07:30:00.003+01:00

LIVET LEKER OCH DET GÖR JAG MED!!!!
Längtan efter ett barn till var så stark att vi inte gav upp fast det var några jobbiga år av ofrivillig ”barnlöshet”. Får man säga så?… när man redan har två barn. Plötsligt efter fem års längtan så hände det. Lyckan var total - inte smärtfri, men det står man ut med när allt går bra!

Kroppen förändras, livet förändras och efteråt ska man ju hitta tillbaka till sitt rätta jag…… och vad är det??? Jag vill dela med mig litet av hur livet förändrades från totalt kaos – till total lycka.

Vecka 5.
Yes!!!!!! Jag är med baaaarrrnn. -Äntligen, men vad blått strecket är hm…. Har jag missat att jag är gravid? Varken med Melker eller Wille var strecket så här starkt? Det var ju knappt att man såg det, hoppas hoppas att det har gått längre fram så slipper jag oroa mig i så många veckor tills det börja bli mer säkert …….

Ultraljud hos privat läkare …
V.9
Jaha här ligger man i den värsta ställningen och är så nervös att det känns som hjärtat slår utanpå! Faaan säg något då? Jag frågar läkaren lite försynt när tysnaden tar överhand .. ser du inget hjärta? Eeeee Jooo jag ser två !! och så tittar han upp på mig Tvvåååå ?!? och båda slår ?? !!Ja, det ser jättefint ut! (Nu förstår jag varför strecket var så himla blått )Johan min man får plötsligt luft i lungorna och tittar på mig och så säger han, -Men då måste vi ju ha större bil?!! (ja, och det känns ju viktigt nu i denna stund nu när jag ska gå och bära två barn i magen …. Tvååå! precis som jag bryr mig om en biljävel) Varför ska man försöka dölja att man är gravid?? När man liksom inte kan säga ordet utan att gå upp tio kilo …?? Har redan jättebesvär med foglossning så det kommer nog att bli lite tufft!

V.16
Börjar jobba efter semestern och inser att det kommer verkligen inte bli som när jag varit gravid innan … kan lyfta benet tio centimeter upp och vaggar redan! Första besöket hos barnmorskan så påpekar hon att min vikt är lite hög och att jag ska hålla koll på det!? Vad f…..n menar hon med det jag kan inte röra mig och vad jag än äter så fastnar det?? Ska jag gå och må dåligt över detta?? Räcker det inte med att jag känner mig som en VALROSS?? Ska jag börja banta nu????

Läkarbesök .. det knakar i fogarna och ser inte bra ut för att försöka jobba så länge som möjligt så får jag inte jobba så många timmar om dagen , det är ju okej bara jag slipper att gå hemma!! Jag frågar Läkaren om jag ska må dåligt över att jag har gått upp mycket i vikt, och om det är rimligt att jag har haft ångest sedan förra besöket hos barnmorskan att jag ska dit igen om en och en halv vecka! Nej det var det ju absolut inte! Tack och lov läkaren fixar en ny underbar barnmorska som inte ser min vikt som något problem. Nej då när man väntar tvillingar kan man räkna med att gå upp över trettio kilo och ofta mycket vatten i kroppen men så klart inte alla ….. Konstigt nog är jag en av dem som gör det men så länge de små i magen mår bra står man ju faktiskt ut med det mesta även om det nästan tar knäcken på en så är det ju värt allt tio gånger om när allt är klart och har gått bra!! När man är mitt i det så är det svårt att se slutet.

Tiden går sakta och jag kämpar för att hålla mig på fötterna. Tänk er in i följande: Glad och lycklig, trallar jag runt på jobbet och chefen Janne ropar tvärs över salongen.
”-Lina! vilken vecka är du i nu igen?”
Jag vaggar bort till honom som en flåsande sugga och säger:
-Janne, det är vecka 20 nu….det sa jag ju förut.
-Ja, du förstår att Anna här trodde du var i vecka fyrtio…….. ha ha ho ho. Hon tycker att vi är lite elaka som låter våra anställda jobba så länge, men du har ju halva tiden kvar ha ha ho ho….. ”

Veckorna gick och väl framme i vecka 26 så blev det min sista vecka på jobbet. Soffläge! Och var gör man då? Jag tvingar mig att klara hämta Melker och Wille och försöka så gott jag kunde vara en mamma för dem som klarar att laga lite mat vara lite glad från mitt lilla hörn i soffan … jag försökte fördjupa mig i böcker för att dämpa rösten i mitt huvud som säger - Lina du kommer att dööööööö det här fixar inte din kropp eller - bebisarna att döööö eller vi alla treee … och hur ska det gå får Johan??? hur ska han fixa det ?? och mina underbara älskade barn ska de växa upp utan mig ? och om bara jag dör ska Johan ta hand om fyra barn själv ?? och allt de kommer att minnas av mig är att jag var en fet sur mamma som inte klarade någonting !!

Ja. sitter man i en soffa i tio veckor så blir man kocko i bollen …. Förutom det var jag svullen av massor av vatten, blodkärlen hittade fram överallt, lösa tänder hade jag något som min tandläkare aldrig har varit med om!? När jag sov satt jag helt upp kunde inte stänga munnen så jag vaknade varje kvart av att jag inte hade saliv att svälja med och ja ni kanske kan få en liten föreställning om hur trevligt jag hade!

Men så ibland infann sig några positiva tankar att om Hjalmar och Sigge och jag skulle överleva detta hur ska jag då ta vara på mig? Oss? Jag ska äta bra och bygga upp mig fysiskt så jag kan vara med barnen och inte sitta i soffa resten av livet. Vara ute på promenader och njuta av att kunna röra mig, ja helt enkelt hitta en väg till bra hälsa som kan finnas där hela tiden med utrymme för lyx och bus så klart.
Veckorna gick och ångesten över svininfluensan och allt mellan himmel och jord fanns kvar men så plötsligt så var det dags vi hade kommit till den 23/12 som först var den 4/1 men som flyttades fram av läkaren som tyckte att det inte fanns någon anledning att vänta med tanke på mitt tillstånd och att bebbarna var så gott som färdiga tack och lov!!!

Vi åkte in på morgonen hade ingen tid för snittet utan det gjorde de när de hade tid! Långa timmar att vänta men vid halv tre tiden så fick jag komma in på operation och ut ur magen kom inte Sigge och Hjalmar det kom en liten Märta och sedan en liten Vera och vi överlevde alla tre.

När man vant sig vid att vara fyrabarnsmamma, snittet har börjat läka, amnings-hormonerna börjar hamna på rätt plats, normaltankar kommer till mitt huvud som inte bara handlar om ångest börjar jag fundera på hur jag vill förändra mitt liv för att må bra hitta en go livsstil! Inte bara för att komma tillbaks till min vikt utan verkligen något man kan leva och känna att det är okej jag mår bra och njuter och kanske kan jag ge mina barn något mer!?!?! Jag hade en tanke på en person som jag har fått höra från flera håll skulle kunna hjälpa en att komma i form genom att fylla dom hålen i mitt liv som jag behövde utan att det skulle bli för konstigt och jobbigt med massa dubbel matlagning och hitta tid för att åka iväg och träna på gym.. för där är vi inte med fyra barn och en man med eget företag och ingen familj i stan = aldrig någon barnvakt, långa dagar med barnen själv då Johan jobbar ! Så efter jag har slutat amma ringde jag Susanne Dalsätt på Hudoteket och bokade tid.

Varför dit? -Jo, jag vet att hon är inne på GI och jag tycker det verkar intressant. Jag är tveksam till vår ”snabbmatskultur” där allt innehåller så mycket tillsatser. Jag har ingen aning om vad det är och hur det påverkar oss och våra barn! Är man trött så kan snabbmat åka fram här också ibland, men till största delen vill jag ha bra råvaror i matlagningen. Kan jag komma i bättre form och få en bättre hälsa genom att ta kontroll över matlagningen – då vill jag göra det. Riktigt smör, grädde, ost, kyckling, fisk, kött osv i dess mest naturliga former. Susanne har hjälp mig att hitta min väg i vardagen, så jag som är hemma med fyra barn ska kunna gå ner i vikt över tid. Lightprodukter vill jag slippa leta efter i butiken.. Jag lagar bra mat och till varje måltid serveras mycket grönt till. Just nu äter jag inte så mycket bröd, pasta, ris för att jag ska komma tillbaka till en vikt där jag trivs. De större barnen ”dissar” grönt därför känns det bra att fylla min tallrik med just det för att göra dem mer intresserade.

Träning? –Ja, hur får man till det när man inte kan komma iväg så lätt ?? Hade jag vetat hur lätt det är att komma igång på detta sätt så hade jag sökt mig till Susanne efter Melker!! Susanne har hjälpt mig att sätta ihop ett styrkepass som jag gör hemma med min kropp som vikt plus att jag har en del gummibands övningar som jag lägger till ibland är Märta och Vera med och ibland Melker och Wille sen har jag så klart den fördelen att jag är hemma och kan gå ut och gå och det gör jag med olika tempon och längd! -Ja, jag känner mig starkare för var dag och gladare för jag investerar i min och vår hälsa och det är värt det!

Innan snön kom så var jag ute med killarna som skulle spela bandy jag frågade om jag fick vara med både Melker och Wille tittade på mig och sa samtidigt
-Mamma, kan du det?
-Varför skulle jag inte kunna det? Svarade jag.
–Men, när Märta och Vera var i din mage så kunde du ju inte……
Jag ler och svarar: -Det var då det.
Lina Helge

Sprakande gästbloggare

2010-12-07T06:40:00.001+01:00

En riktig feel-good-människa presenterar jag denna gången. En sån där skön person du vet som verkligen får en att må gott. Som ger av sig själv. Hon strålar denna tjej. Fyrbarnsmamma, ärbar frisörska, konstnärsjäl och mycket, mycket mer. I en blogg rätt ut från hjärtat hennes är hon generösare än många vågar vara. Spontan och direkt. Jag är glad, jag är tacksam. Imorgon får du Lina Helge!

Tidiga julklappar!

2010-12-06T16:22:00.004+01:00

Gästbloggarna har duggat tätt den senaste tiden här på bloggen. Min ambition har varit att de ska återkomma med ett slags regelbundenhet och den uppmärksamme läsaren kan nog skönja ett mönster. Sedan kommer livet emellan ibland för både mig och mina gästbloggare och då blir det ett avvikande mönster. Lika färgsprakande och inspirerande. På slutet har det fullkomligt exploderat och sprakat på bloggen och 3 färgstarka gästbloggare har delat med sig av sin rikedom. Livet. Jag ser det som tidiga julklappar till dig och mig.

Karin gav dig julklappen att ta hand om dig själv. Att ge dig hän åt något för din skull.

Britta gav dig julklappen att vila i att det aldrig blir som man tänkt sig och njuta av det. Bli stark i det.

Karolina gav dig berikande berättelser från liv med andra förutsättningar. Liv som du kan förbättra och på så sätt också ge julkpappar. (Har redan hört blogg-läsare som slagit till)

Julklappar för stora att slå in.

Imorgon presenterar jag din fjärde julklapp på kort tid. Ytterligare en sprakande gästbloggare. Sedan pausar jag lite lätt i bloggkrivandet, till fömån för gästbloggarna. Så att du kan ge dig hän och flera gånger om öppna deras julklappar. Läs om och om igen. Såklart dyker det väl upp en och annan hälsning vid jul och så och lite bilder, men mesta av tiden tänkte jag ägna åt att förändra lite på bloggen.Titta gärna in och håll kollen.

Varmt tack Karolina för dina bloggar!

2010-12-03T06:51:00.000+01:00